What have I done to fall so hard for you?
Det man inte vill förstå är ofta sådant som vi faktiskt bör förstå.
Hur jag var den som du ville komma nära.
If I live to be 100, will I ever get it right?
My mind is racing with thoughts,
and the songs that never end.
If I live to be 100, will I ever cross your mind?
Vackra jävla kvinna, kan du bara komma till Europa så jag kan dö lycklig?
Stannar jag här i min tystnad så kommer jag tyna bort.
Att vara samma jag, fast lite annorlunda.
Lite starkare. Lite självsäkrare.
Men mer sårbar än någonsin.
Jag kanske skulle skriva långt och mycket om allt som händer på en dag.
Men det skulle inte betyda att jag var varken lyckligare eller olyckligare.
Bara annorlunda.
Och om du skulle gå i tusen bitar så skulle jag helt enkelt plocka ihop dig igen,
Med förbundna ögon.
Det är den svartmålande Jantelagen, att vi ska sträcka på oss,
Hur kutryggade vi än är.
Men det skulle inte betyda att jag var varken lyckligare eller olyckligare.
Bara annorlunda.
Och om du skulle gå i tusen bitar så skulle jag helt enkelt plocka ihop dig igen,
Med förbundna ögon.
Det är den svartmålande Jantelagen, att vi ska sträcka på oss,
Hur kutryggade vi än är.
Jag håller dina andetag varsamt i hjärtat medans du är där.
Det enda som är smärtsammare än att inte veta är att, veta.
Under jorden.
Du var välspelad från början till slut.
Du är trasig, men du lappar ihop det förbannat snyggt!
Här jagar vi livets mening, till höger och vänster.
Vi springer upp och ner i backar och spanar, resar runt världen och letar.
& Läser alla böcker vi kan komma över.
Ibland söker vi så länge att vi glömmer bort vad vi har,
Det är stunder där allt bleknar och styrka speglas med svaghet.
Men de förmågor vi saknar, behöver inte vara större än de vi har besatt.
Men vi letar likt förbannat efter ett därför till varje varför.
Dina vackraste lögner sitter inristade på min ryggrad.
Vissa ord griper tag i en och släpper inte taget förrän
Budskapet verkligen har nått fram.
Ber om nåd.
I'll never be the same because we've met.
"Dansa docka, tills dina fötter trillar av"
Under natten har någon spelat plockepinn med mina revben.
Men jag plockar ihop mig själv, precis som så många gånger förr.
Kärleken växer ur sina kläder.
Om han inte ser på mig snart fryser mitt hjärta.
Ett rop på hjälp fastnar mellan raderna.
Men mellan raderna är det fullt.
-
Jag såg hur din blick klädde av mig i smyg.
Jag står alldeles tätt intill men inte tillräckligt nära.
Jag står här, omtumlad.
Med hjärtat i kupade händer.
Någonstans där hemma är.
Hemma kommer alltid vara att få falla i sömn i din famn, hålla din hand.
Allt medans du viskar mitt namn.
Du berusar mig.
Spegel spegel på väggen där.
Krav, allt för högt ställda.
Förväntningar, omöjliga att leva upp till.
Hon står där och hånflinar varje gång jag faller. Varje gång jag tvivlar på mig själv.
Jag är du. Du är jag.
Spegel spegel på väggen där.
Krossad.
-
Om mitt hjärta slår
Både mina demoner & änglar lockar på mig.
De byter plats så ofta att jag oftast inte kan skilja på vem som är vem.
Jag har alltid längtat, drömt och svurit bakom stumma läppar.
Man tar ett litet steg bakåt ut ur den slutna cirkeln och helt plötsligt står man där, helt ovetande om hur man ska lyckas ta sig in igen.
Början och slut flätar sig in i varandra och fiender kommer från alla håll.
Inte menar väl ord mer än kyssar.
Inte var det varandra vi ville ha. Men vi dög.
Så länge vinet lekte i blodet.
När natten ännu inte har vänt.
Ni eller livet är inte skyldiga mig någonting.
Jag fick livet, sedan får jag klara mig själv.
Jag är van och innehaver förmågan att verka helt jävla orörd.
Jag fick livet, sedan får jag klara mig själv.
Jag är van och innehaver förmågan att verka helt jävla orörd.
Nattregnet är det enda som håller mig lugn ikväll.
