it was like a knife stabbed me right in my heart when I saw you today

nu vet jag varför min syster inte uppdaterar! Hennes dator är på lagning och då tyckte jag att jag kunde informera er om det också.



ja..

ni förstår nog vem det är ifrån!

min syster är världens finaste och världens bästa.

eftersom min syster är oförmögen att uppdatera av okänd anledning så uppdaterar jag.
Hon lever iallafall, pratade med henne för någon timme sen bara.

Bara så ni vet.

/mirja



jag och en fin nyfunnen vän!

Come away with me.

För du är finast i hela världen.
Och jag älskar hela dig.
Överallt.
Hela tiden.

Du&Jag.




We danced.

Varit duktig och städat hela lägenheten! 

Men jag har inte tid att slänga upp onödiga och fula inlägg för nu ska jag fortsätta spela Brad Paisley. WIHO!!


You took me by surprise I must say

Screeeew Hammarstrand.
Nu åker jag tillbaka till stan och älskling.

Väger ord

Passion. Hettan. Stunden.
Sen kommer tårarna över de förlorade förnuftet.
Var inte arg på mig, älska mig istället. Säg något fint.

Inga sarkastiska miner och nedvärderande blickar som säger:
Kunde du inte bättre?

Inga tårar.

Det här är inte det sista jag skriver om dig.



Sprucken Lördag

Fyfan va skönt det var att slå skiten ur er.
Synd bara att det var en dröm.


I'm just not that importent.

Du somnar i tron av min lycka och glädje.
Men ser du tårarna? När du stirrar mig rakt in i själen.
Jag tänker aldrig väcka dig. Så vacker är du när du sover.
Fast jag ligger vaken om nätterna.

Du ser inte.
Isåfall skulle jag aldrig ha frågat.



So do I!

Facebook lider av bekräftelsebehov.



Låtskrivarkväll.
Det är underbara kvällar.

Those who fear are lost

Hemmakvällar. Sjukkvällar.
Det är bra att immunförsvaret är tipp topp och att jag inte är vek.
ELLER?



Let me go crazy on you!

I've got my poetry to protect me

Jag är barfot, och grönögd.
Jag lindas ofta in i mina egna drömmar och tumlar runt där några varv.
Luften är så klar att den nästan går att dricka. Allt går i takt med tiden.
Allt är precis som vanligt, som det inte ska vara.
Jag blir ersatt av en lång vacker gestalt som tyr sig kunna spela rollen som mig,
i mitt liv bättre än, jag.
Jag går alltid på samma gamla gata, varje dag. 
Kastar alltid en kritisk blick mot skyltfönstret när jag går förbi.
Varje gång blir jag påmind om min dåliga hållning,
Eller att mitt skosnöre har gått upp igen. Kanske om något annat förfärligt.
Men inte idag.

Förlåt mamma. Du har alltid rätt.

Såklart. Vad är annars mammor till för?


.

She saw it,
She heard it.
And she's like "What the hell does it mean??!"

Look ma, what they've done to my song!

Jag gjorde det. Jag läste min dikt.
Nu skriver jag diktanalys och det kan ta sig i röven. (Eller i mumindalen)
På ren finska.


I can't live if living is without you

Jag har ont i magen,
Och har inte så mycket att säga.
Kollar på idol och snart ska jag försöka läsa lite.

Kontraster.
Är allt jag ser just nu.


Har ni sett mina fina vänner?



Ni är bra bra ni!

Show it,

Ta tag i sitt liv och plugga kanske?
Historia.
Svenska......... Jag vill inte läsa upp någon halvtaskig dikt som jag eller någon annan skrivit. Pinsamt.

Det har regnat mycket på mig idag och jag ser ut som ett troll nu när håret har torkat. Sedan skulle jag behöva prata lite, med gullsystern min (om du har någon röst vill säga).

Show me how much you want me.


Musiken by... eftermiddag.

Alla har gått hem men här sitter vi. Ganska vanligt.
Pojkar som röjt nere i källaren. Själv har jag suttit och fräshat upp mina pianokunskaper. Det blir allt för sällan nu för tin!

Inte hann vi spela in på musiken idag heller......
Men imorgon ska jag spela bas.


The tension of our kiss

Jag hatar allt.
Men jag älskar att älskling är här.

I takt med tiden.

Livskvalité.
Stirrar uttryckslöst. Hatar mig.
Hatar och spyr i mitt huvud när jag tänker på dig.
Man kollar inte på mig när jag går förbi.
Det är så det ska vara.

Och kroppen. Stackars.
Förlåt.

Fett.

Snälla världen, kan glömma bort mig.
Låta mig tumla bort.


Vart har jag tagit vägen någonstans?

Kom på att jag hade tvättid idag och lämnade de spelglada pojkarna i metal-källaren för att ösa ner sig lite mer.

Tänkte (som vanligt) väldigt mycket påvägen.
Från början hoppades jag mest på att bli träffad av bilen. Funderade på vilka rubriker jag skulle skapa om bron rasade ner på mig och alla imorgon fick läsa om den unga kvinnan som klämdes till döds.
På Frösön, just det.

Jag lyssnade på den där halvtaskiga låten jag någon gång talat illa om. Bara just därför att jag inte orkade byta till något bättre. Halvvägs in i låten så upptäcker jag den lilla charm som finns i låten. Jag har ju faktiskt tyckt om den förut, någon gång. Kanske en gång.
Men det var en bra gång.
Nu med.

Efter ett tag blev allting bättre.
Bilen stannade.
För det vore ju förfärligt att repa lacken på en sån fin bil.


There's a place for us

Jag är ensam om det här.
För det är ingen som förstår.
Det här.

10 minuter

att fördriva.

Inatt kunde jag i-n-t-e sova.
Jag ser ut som ett troll.
Jag har ont överallt.
Lite sårbar.

Men facebook, sen måste jag gå!


Dom är alltid i vägen, mina armar!

Slog i kärringnerven så hårt att jag inte har någon känsel i armen.
Igen.
Aj.


Private Investigations

Men
Lilla vän.
Jag drömmer också.
Jag drömmer om att vara osynlig.

Och försvinna.



Put your records on

Jag är slut.
I sinnet.
I kroppen.
I hjärtat.

Jag slår ut mig själv, jag chansar och slår ut alla tänder. Missar och får ett blåöga. Ihopkurad på badrumsgolvet, där det är som varmast, sitter jag och funderar på vackra melodier.

Får man gå och lägga sig snart?

Weak.

Men det är jobbigt att gråta. Man blir så snorig.



Regnbågar är fula som fan.

Escape from this afterlife

Öser och powescreamar i Brunflo.

Det går inte att skriva på den här datorn.
Hej.



Har någon sett mig någon annanstans?

Jag ska snart springa ut till stan igen och hoppa på bussen och dra till Brunflo!
Fast det regnar.

Men ikväll kommer alla fina vänner och vi ska kolla på film. Mysa. Och må alldeles jättebäst. Sådär som man gör när man umgås med alla fina vänner och pojkvänner och bandkompisar.


Då blir det inte såna här sadface inte.

Tjingeling så länge!

Ta mig inte för givet bara.

Jag läser poesi. Rad på rad, sida efter sida.
Men det är ingenting som riktigt fastnar.
Mestadels konstigt dravel om gud, och det vill jag inte skriva eller läsa om.

Underligt att jag kan skriva. Rad på rad och sida efter sida.


Terapi för själen.

Att må dåligt och skriva musik går verkligen hand i hand. Det är det enda positiva jag får ut utav det, jag blir en riktig hejare på att skriva.
Det är terapi för själen.


Att känna att man kan göra nånting.
Nånting bra.
För mig.
Även om det nu är så att jag endast spelar upp dom för Ida och min mamma så känns det bra att skapat något. För varje låt har sin lilla historia bakom sig.

Jag hittade en väldigt gammal låt jag skrev för några år sedan, bland de allra första. Texten tog mig verkligen tillbaka till hur jag mådde då.
Till vem jag var och vem jag strävade efter att vara.

Ibland kan jag verkligen sakna att bara vara halft komplicerad.

Det angår dig,

När grannens hus brinner.


Won't you play me a tune?

Skakar av hunger och skälver av ånger.

Vi har precis varit på gym och nu väntas kör och mycket genant falsksång från flertal pajaser. Men tur som man har idag så fick vi (jag, Ida och Ander) gå och repa inför lördag.
Och ja, vad som händer på lördag var det. Vi ska vara gatumusikanter och stå och spela utanför busstorget.
Ska man lägga fram en hatt och tjäna några småslantar tro?


Frånvaro är tom och meningslös

Det är ett skavsår genom natten när jag travar från rum till rum och oroar mig. Kollar så att dörren är låst 17 gånger. Men ikväll behöver jag inte. Ikväll kommer världens bästa älskling och myser med mig. Då är allt bra.


Här finns bara vi ska du veta.

Imorse gav jag mig själv en uppgift att utföra under dagen. Det var att tänka något positivt varje gång jag var påväg att tänka något negativt. Och tro mig, det var inte det lättaste jag har gjort. Men det är en väldigt bra början på att bota negativa tankebanor hos oss "neggon". 

Det är ju nästan så att man hamnar lyckochock
När man ser allt ur en positiv vinkel. Fast det är en ganska skön omväxling.
Jag är nog min egen psykolog.


Vi skrev klart barnlåten idag. Vi måste öva in stämmorna och refrängen lite eftersom den ska spelas in nästa vecka. Men gud så roligt det är att skriva musik. Även om det blir barnlåtar av allting.






Don't bother waking me today

Jag sätter mig upp i sängen och säger: Nej! Jag somnar om.
Och så gjorde jag det.

Han gör inte det lilla han kan för att rädda sig själv, han störtar ner mot avgrunden. Han måste klamra sig fast vid något materiellt. Själv är jag medveten om att det är likadant för mig.

Nog svamlat.
Men nu måste jag faktiskt pallra mig till skolan och skriva klart vår fina barnlåt vi började på igår. Den är mysig ska ni veta.



Detta är inte idag.

Jag skriver. Utan bokstäver. Utan bild. Utan ljud och ljus.
Det är många tankar som inte är nedskrivna ännu. Telefonen ringer.
Jag viftar med fingret för att försöka komma åt sparaknappen.
Kapsla in och förvara allt. Allt som är vackert.
Men det försvann.

God natt.


Every day I bite my tongue

If you only knew, my mind is full of razors
Alltså. Jag borde ju skriva något,
Något riktigt.
Något som får mina läsare att oh-a och åh-a!
Men ibland är jag bara inte jag. Jag är ingen.
Då är det varken roligt eller möjligt att skriva något bra.

Jag försöker bara att inte vara rädd. För det är det jag är,
Hela tiden.
Rädd för vad som tas ifrån mig och för vad som vänds upp och ner.
Hela tiden.
Och jag känner ju mig. Det är hon jag är mest rädd för.



I know I've been bitter,
I've been jaded.
I'm alone.





Note to self:

Fan va dålig du e!


If you had eyes like golden crowns

and diamonds in your fingertips,
you'd waste it.


Would it be beautiful?

Fick filmen från stocketitt idag. Men jag vart ensam om att kolla på den. Just nu är det Lina som sjunger i bakgrunden här. Hon är bra.

Sjungit och komponerat låtar har vi gjort idag. Vi gjorde en fin barnvisa om hur svårt det är att knyta skorna när man är 5.

Nu vart det Kristin! Hon är också bra!
Bara för att jag vet att du läser nu haha!

Have I said that I hate to see you go?




Jag älskar dina händer.
Dina mjuka gosiga händer.
Du ger mig kärlekströst.
Älskling.



Klart slut, jordgubbstrut

Det blev en tur till Sundsvall i regnet.
Köpa soffbord och träffa Mirja.

Nu regnar det ännu mera här hemma och ikväll åker jag in till östersund igen.

Palla.

Only beautiful bright eyes lie

Det spelar ingen roll vad jag än säger.
Jag klarar inte av att ändra på migsjälv.
Jag kan inte vara annat än svag och klen och allt negativt som finns.
Jag är ledsen.

Det spelar ingen roll hur mycket jag igonerar att det gör ont.
Den krypande självkänsletjuven suger i sig varje liten droppe av det jag har som liknar självförtroende och självkänsla. Helt väck.

Varför finns känslor? Och varför är man ingen sten för?






Who will cut me down?

Jag börjar bli lite kär i Brandi Carlile.
Hade jag varit gay så hade jag fan gift mig med henne!
KVINNA!!


Awkwaaaard

a) Kan någon höra mig?
b) Är jag riktigt klok?
c) Kan någon stänga av skitmusiken?

d) Vem fan har stulit mina underkläder?




C#m

Spelar vi i idag.

Gitarr i knät.
Sjunger så högt som det bara går när ingen hör.
Jag har en stor liten lägenhet på 48 kvadrat.
Där finns det IKEA möbler, (Vem har inte det?)
Jag går klädd i skjortor. Nästan varje dag, för det är det bästa jag vet.
Fina skjortor.
Svarta stuprörsjeans på benen.
Och Converse på fötterna.

Jag är en sådan som säger att man måste våga leva.
Jag skrattar självsäkert. Men är full av kansken.
Och så är jag väldigt lättskrämd &
Dricker gärna caffé latte på fikat.

Ja, J-A-G.



Min katt är så söt!

Jag har saknat min kissekatt.
Tjockis.
Hon ser ut som en suris.


Är man borta tillräckligt länge, då vill hon faktiskt ligga frivilligt i mitt knä.

Det här var det mest muppiga inlägg jag någonsin gjort.
Så.. Ursäkta.


Come and rest your thoughts with me

Dörrarna står på vid gavel.
Det känns verkligen, när jag behöver dig.

Stavfel, ostämda gitarrer och jordfärger.
Det spelar inte så stor roll längre.
För det tar inte länge. För mig
att sakna dig.



You may say that I'm a dreamer,
but I'm not the only one.

I just wanna be closer to you

Moll. Tragedi.

Dit jag alltid återvänder.



Mama, I'm coming home!

Åker hem till Hammarstrand och mamma idag. Äntligen.
Jag har fått nog av konstigt folk och grönt hår. För den här veckan.

Well, gotta go.
Skriver mer vettigt ikväll.
Hemma.



Man har visat oss en avsky som har isat vårat blod.

Bär mitt hjärta.

Det är ditt.
Ta hand om det.

Min pingvin är fin.
Jag pratar med Kevin.
Han är snäll och tar hand om mina dåliga tankar.

Jag väntar på Fredrik.
Komsikomsi.

I wasn't jumping, for me it was a fall

Det var skönt att duscha i tusen grader i en timme.
Men nu fryser jag igen.
Och min mage håller på att ha ihjäl mig. Den gör så ont så jag bara vill grina.
Dumma mage.

Jag saknar min syster och min allra bästa vän.
20 för många mil mellan oss nu.






Wish me luck as you wave me goodbye

Det är meningen att poesi ska skrämmas lite.

Jag är trött, jag brinner, & jag snubblar.
Jag är 7, 17 och 70 bast på samma gång.
Blottar mig. Ångrar mig.
Är bitter och arg.
Superkär och lycklig i själen.

Ni skulle säkert uppfatta mig annorlunda.
Men fan vad förvriden jag är.
Och konstig.


dEt äR liTe RÖrIGt häR.

Ångest.
Den kryper klöser och river
tills det är blod under mina naglar.

Själanöd.


Svår, gör mig mer övertygad.

Jag skrev något men ångrade mig.

Jag har ont i kroppen och orkar inget annat än att bara gå och lägga mig och vänta på bättre tider.

Vemodet har suttit alldeles för länge vid köksbordet och stirrat ut genom fönstret. På förbipasserande människor, på fotbollsjäntor som är påväg till träning. På barn som lekt tafatt vid gungorna och föräldrar som gjort åkerbrasa för att hålla värmen.

Det bara är så.
Och jag vill inte prata om det. Så fråga inte.
Fast, det skulle du nog aldrig gjort i vilket fall.

God natt.


Sommaren är tillbaka

Solen skiner ju och himlen är så blå som det bara går. Även nu på kvällskvisten.
Det där med höst var ju bara ett envarvsrykte.
Det försvann lika fort som det dök upp.

Sitter och fryser röven av mig, precis som vanligt.
4 tröjor, tjocksockar, och varmt te fungerar inte heller.
Precis som vanligt.

Disträ.
Och ofokuserad
Hejdå.



Brb, självmord.

.


Skitroligt.

Det är en jävla utsikt härifrån

Jag sitter här nere och behöver peppa migsjälv.

Det går inte.
Äckliga självtillit och jagkänsla.



Min systers pappa, typ.

Skolan är dålig idag.
Mellanslagstangenten också.

Poltik är skit.
Och jag har träningsvärk.
Speciellt i röven. 

Förresten så måste jag tydligen klargöra en grej. Igen.
Allt som skrivs här, allt kryptiskt och konstigt.
Handlar aldrig om det ni tror.
Det är liksom det som är poängen.


You always save me from myself

Nu har jag kollat på idol och hällt i mig 1,5 liter vatten. Duktig tjej.
Men man blir ju nästan lite sugen på att söka. Men det kommer få vänta nått år.

Nu ligger jag i sängen,
Och skriver.
Och tänker.
Sjunger melodier i mitt huvud och sätter text till det.

Döden betyder ingenting, jag har bara dragit mig tillbaka.
Därifrån. Allt vi var, det är vi fortfarande. Men när?
När ger andra upp möjligheten till möjligheten?

Med tända ljus på sängbordet för att lamporna inte fungerar och en liten ensamhet i ögonen, glimten du vet. Så känner jag mig lite som Jocke Berg ikväll.
Så tokigt det kan bli ibland.



Vad menar du? Tjusig?

Nja.
Det säger jag när jag har svårt att säga nej. Förbluffande hur många som tycker om njasägare egentligen. Jag tycker om er också, era njasägarälskare

Det har varit en ganska bra dag idag. F är godis. Men jag kommer att kolla på idol själv ikväll. Då blir det som vanligt.
Det känns antingen tokigt eller förvridet allting.

Och jag önskar. Varje gång.
Att du hade talat om för mig att det var så. Hon var inget märkvärdigt.
Bara en ytlig fasad, tjusigt skal.
En märkesväska typ.

Men vad säger du?
Att sången har tystnat.


Kysser dig.

På natten då orden göms och glöms. Kysser igenom dina tjocka murar.
In på livet och in på döden. Kysser din ångest.
Glädje.
Sorg.
Längtan.
Kysser dig överallt älskling.

Men ibland,
Bara ibland (när det är hormonerna som talar) så känns allt som en mardrömsliknande dvala. Jag skakar när jag ser drömmen, ögonblicket i händerna. Och jag vänder bort mitt ansikte från vimlet.
Söker tystnad. Som övertalar mig.


A horse with no name

Ida sitter och klinkar lite gulligt på gitarren för mig, medans bygglov står på i bakgrunden.

Humörsvängningar som heter duga har jag också. Jävligt smart.
Eftersom det är så man kan skriva flera låtar så som
"Det finns ingen titel, och det är det som är titeln".
En opassande titel till en passande låt beskriver jag den som. Ida tyckte den var bra iallafall.

Jag skriver dåliga inlägg och är glad över att idol börjar imorgon.
Jag är så less på alla blonda fruar.
Liksom, Get a haircut, and get a real job!

It's true, I was made for you

Spelningen igår gick rätt okej faktiskt. Dock kan jag knappt prata idag.

Tillbaka på Frösön. Trött, slut och eländig.
Ömklig och ynklig och urusel.
Och jag har jätteont i magen.

Och jag är led på den spända fientligheten. Men den kommer aldrig släppa.

I got soul, but I'm not a soldier

Det finns ingen chans i helvetet att jag kan vara så stark som jag önskar att jag vore. Inte när du går på så svag is. Jag behöver mycket, mycket mer än du anar. Men jag begär aldrig någonting. Ibland önskar jag att du såg det, utan ord.

Jag vill vara liten och känna kärlek. Trygghet och ha tillit.
Men hur ska du kunna veta när jag inte ens tillåter migsjälv att förstå vad jag behöver.

Men hallå, Poet.
Det är bara du som vet.


C#

Nu gäller det att ladda inför spelningen ikväll.
Halsen är jätteond.
Näsan är täppt.
Toppen.

Hoppar in duschen nu.

Catch up with you later.

Och så händer det, vardagen


Glädjepiller

så väldigt bortblåst.
Kan inte påstå att jag riktigt lever just nu. För fullo.

Dessa tider med genant falsksång. Och idioter till höger och vänster.
De är inga jävla idioter, egentligen.
Men jag klarar det inte.
Och varför måste du finnas och påminna mig hela tiden?

Fuck dieter, lillasyster fyller år

Tack för vykortet hjärtat!
Det är inte varje dag man får vykort nu för tiden.

Världens bästa lillasyster fyller 16 idag. Det var hon som skickade vykortet!
Hon får nu leka med dom stora pojkarna.


"ååh.. snart är vi framme"

hej, eftersom Rebecca inte klarar av att uppdatera så gör vi det åt henne! Vi sitter på bussen mot Hammarstrand och låter mest av alla på bussen.

Idag har vi gått i skolan, stressat till bussen och bara varit.

Det var lite uppdatering!



/Mirja och Elin.

A love of a father runs deep

Jag vet inte om du någonsin går in här och läser om mitt liv.
Det är som en bok, öppen för hela världen.
Det är här jag oftast omformulerar mina tankar till obegripliga meningar så ingen riktigt ska förstå, men ändå ha en liten föraning om vad som försigår i mitt huvud. Det är ganska töntigt.

Men vad jag tänkte säga var att jag älskar dig.
Och grattis igen!
Du är världens bästa pappa ♥

javisst, jag kan vara min egen

men egentligen så finns jag nog inte.

Jag vill skriva någonting, nytt.
Något som ingen annan kan. Någonting som finns, syns och blöder.
Något som bara går sönder, och alla vänder sig om och tittar på det. Bara för att det ser så sjukt och annorlunda ut.

Jag vet mina ord långt innan jag skriver dom, och jag ställer mig alltid inför samma blottande känsla när jag skriver. Men likt att stå på scen så ger det en bra känsla.

Stirrande blickar medans melodiska toner framförs, ibland sjunger hon bara falskt, men det är inte hennes fel att orden i sig betyder nånting mer än vad rösten låter.

Nu pratar damen om sig själv i tredje person igen.


Now I'm crying isn't that what you want?

Hammarstrand.
Det var längesedan, löven är fortfarande gröna och solen ligger på. Ibland vill man sucka av lättnad, så jag gör det. Njuter av de allra sista av sommar som finns kvar.

Skön-t.




september

Grattis pappa.
50!


RSS 2.0