Jag har alltid längtat, drömt och svurit bakom stumma läppar.

Man tar ett litet steg bakåt ut ur den slutna cirkeln och helt plötsligt står man där, helt ovetande om hur man ska lyckas ta sig in igen.

Början och slut flätar sig in i varandra och fiender kommer från alla håll.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0