Gult är fult. Eller?

Det blev i vanlig ordning tröstshopping med min mamma efter sjukhusvistelsen idag.
Handlade upp alldeles för stor del av studiebidraget som precis ramlat in på kontot.
Men, vad ska en stackars flicka göra?
-
Jag hittade bl.a en fin, gul, och lite corky väska som jag blev kär i vid första anblick.
(Jag hoppas att min syster älskar den så jag kan trycka den i hennes ansikte hihi, puss)
-

Spegel, spegel.

Glad.
Glad, låtsas bara att du är glad.
Så du är angenäm att umgås med,
Istället för att bli full och manisk så att alla skrattar åt dig.
-
Men nu blev du för full.
Och tragisk igen.

Sjuktisdag. Sjukhustisdag. Mammagostisdag.

Förutom att min käre mor trodde att det var en vilt främmande karl som svarade i min telefon imorse så mår jag bra. Eller bra, förkylningen är väldigt envis så jag har missat massvis med musikalträning under veckan. 
Vilket inte är bra.
-
Idag ska jag tillbaka på sjukhuset efter ett ganska långt uppehåll därifrån.
Har inga som helst förhoppningar.
Inte nu längre.
Det enda som är bra är att jag får träffa världens bästa mamma idag! ♥

How can you look at me as if I was just another one of your deals?

En annan dag så trodde jag att jag såg mig själv i spegeln, idag har jag blundat.
-


I've tried to understrand your thinking but I just can't get shallow enough.

Du plockade upp alla dina kläder från golvet och gick härifrån.
Lämnade alla ledtrådar om vem du någonsin kunnat vara.
-

Would it be rain? It taste like wine.


Tell me, where did you meet that low down up town, slept with every guy around, pressed on eye lashed no good white trashed whore?

Just nu är jag stolt, lugn och nästan lite lycklig.
Säkert retar det någon.

Och inte vill jag väl förklara,
igenochigenochigen,
att allting har sitt pris?
-

Det enda som skiljer mig från en galning är att jag inte är galen.

Jag vet redan i förväg, att timmarna innan ron slår till blir oerhört långa.
Det känns alltid i hela kroppen.
Det kanske är för att det känns så ensamt, så ödsligt och att det inte finns någon att hålla.

Älskade virvelhjärta, var finns du då?

Är man bara infantil och enkel om man nöjer sig med mat, sömn och sysselsättande sex?
Kanske är det nog för att ge vissa ro i själen.
Att vara lättillgänglig alla tider på dygnet.

Det känns även då när hon försöker att vara komplicerad, då hon möter någon som spelar svår.
-

Pröva dina vingar säger du. Men mina vingar är av glas.

Det är nästan givet hur det slutar varje gång.
Men vad gör du inte för en vinnande match?
Visst, jag är inte dum.
Men det är resten, som inte genomskådar dina spel.
Jag vet hur det slutar varje gång. Men jag tillåter det hålla på.
Jag tillåter dig skratta, och spotta på min svaghet.

-
Och hur jag ser tillbaka på dig?
Jag ser dig som en gondoljär som sjunger falskt bara för att få störa de förälskade paren.
Du kommer dö med den här staden.

Respekt.

Jag markerar för dig vem jag är.
Genom respekt.
Men för att få respekt.
Måste jag då sluta älska?

Återkommer när livet har kommit ikapp.

Jag hoppas det var värt det.

Efter den här kvällen kan jag bara säga att jag har världens bästa vänner.
Tack tusen gånger om för att ni finns och förstår. ♥
Och att choklad är gott när man är ledsen.
-
Sen kommer hatet.
Mot dig, mot er eller mot mig, det vet jag inte riktigt.
Men det är där, det vet jag.

Inte kan en liten förkylning stoppa mig.

Ikväll blir det flakhäng med världens bästa flakgäng.
Jag tycker om er så mycket.
Fina vänner! ♥

Jag har ingenting att säga er inatt.

Inget tjat om särskrivningar och ingen ordkavalkad om något annat orelevant.
Jag ska stå upprätt och stolt,
Som om jag aldrig någonsin varit svag.
-
Jag ska inte höja min röst.
Och inga långsökta textrader om längtan eller ensamhet ska pryda här ikväll.
Inatt ska jag klä av mig all ångest och ta avstånd ifrån tröstlösheten.
-

Escape with nicotine and bad written poetry.


Mitt alter-ego och jag har samma dröm.
Vi krossas båda två.
Sjuk = Produktiv.

Sjuk&Lycklig.

Jag sitter och snörvlar hemma för mig själv men jag tänker minsan inte tycka synd om mig själv för att jag alltid drar på mig förkylningar. Jag är lycklig ändå.
Jag blev så glad av Idas kommentar på föregående inlägg, du har så rätt Ida, vi är världens bästa flakgäng! ♥
-
Visserligen är det ju bra att ta en paus ibland, när tiden inte räcker till.
Och allt annat kommer emellan.
Som vinter till exempel.
Vinter gör mig trögflytande och mina fötter och händer är alltid som små isklumpar.
Sulorna på skorna får dåligt fäste och varje steg jag tar är att utmana ödet.
Allt tar tusen år i anspråk.
-
Vår och student, kom hit nu!
-

Idag är idag och inte igår.

Det har varit en lång dag med musikalträning och andra musikalrelaterade saker idag.
Vi är så gott som klara med affischen och vi har fått positiv feedback för den, så vi får se om förslaget går igenom imorgon.
-
Har hängt på tingshuset och fikat med några flakkompisar idag också, närmare 3 timmar blev det.
Planerat massa fina studentkvällar och på fredag blir det utgång med dessa fina vänner.
Ska bara klara resten av skolveckan först.
Sen blir det öl för att fira en vecka närmare studenten!
-

HERREGUD ÅH HERREGUD

Jag fick precis höra att julkalendern för i år kommer handla om en NY familj som flyttar in på Greveholm?!
Åh Herregud, Åh Herregud! DET ÄR SÅ KNÄPPT SÅ ATT JAG MÅSTE SKRIVA MED VERSALER.
Den stora frågan är ju bara:
Varför frågade dom inte min familj?
Vi kan ju Greveholm innan och utan. ♥
Vi hade varit den perfekta, löjliga familjen för detta!
-

Da Dooo

Idag är det den 23:e och trots att jag nojjade över just detta datum imorse så har dagen flytit på bra.
Jag hade ett fint flyt från bussen imorse då alla övergångsställen var gröna, och jag gjorde en ninjaräddning när jag höll på halka och tappa alla mina notpapper.
-
Det har gått super att sjunga musikal i flera timmar och vi har fotat det sista och är snart klara med affischen.
Jag har dessutom hunnit äta middag också. 
Glömde bort att fixa nytt gymkort, men det är ju lätt gjort imorgon.
Nu ska jag sätta mig vid pianot en stund medans mannen är och repar.
-

Taggad!

Hoho idag så har min syster och jag avverkat 8,5 km längd. Vi är så bra.
Sen blir det matpaj och en sväng till Sundsvall. Söndagsnöjen, ni vet.
-

Tack för att du är en sån underbar vän, varje dag. ♥


Lögnen kan bli ganska intressant när sanningen är för trist.

Jag spelade på lotteri och livet var min vinst.
Jag tyckte jag var störst och bäst, men självklart var jag minst.
-
Ikväll citerar vi Nordman &
Lögner kan bli sanningar ändå.

Hon vill se mig brinna, hon värmer sig då.

Nu är du rädd, men valet var ditt.
Att leva och lämna,
Och hålla sig till sitt.



Om jag säger lover så säger du haters gonna hate.

Du är orginell och därmed själv, ett jävla svin.
Välkommen till ensamhetens tid.
-

Sverige Jublar!

Juhult avgår!
-
Jag kände att jag behövde en onödigt stor tumme till detta!

Skidlördag.

Har precis kommit hem efter en skidtur på högforsen med min hurtiga familj. Som sällskap hade vi en hjord renar som inte var ett dugg rädda för oss.
Imorgon blir det självfallet en till tur, det gäller att hålla igång träningen för nästa år ställer jag och Mirja upp i tjejvasan. Den ni!
-
Och för att fira mitt körkort som idag fyller ett halvår så är jag fyllechaffis kvällen till ära. 
Men inte till er, så ring inte och försök. Jag är redan bokad.

Vi har alla blivit informerade om att denna flicka lider, men inte när lidandet skall ta slut.

Skrubbsår på artärer.
Slutet är den enda början vi inte kan förutse.
-

Jag är kär i musikalmusik.

Kära hjärtaness, jag håller på att bli riktigt kär i musikalmusiken till vår finfula musikal. 
Jag blir så lycklig och jag är så pepp på det här!
Mina älskade små horor och jag kommer ha så himla roligt!
Musikal, musikal, musikal.
Man kan aldrig höra ordet musikal för många gånger.
Åh. ♥

Rationalitet möter känslor.

Men vänta lite nu,
Kan det finnas rationalitet bakom förnuftet?
Nä.

Ambitioner och visioner och förvirrade människor på stan.

Jag vet inte riktigt vad jag borde kalla er.
Något som klingar i stil med eran jobbiga attityd och eran tendens till att trycka upp erat liv i ansiktet på människor som helt enkelt inte ens bryr sig.
-
Ni vet, de människor som alltid vill visa hela världen hur perfekt livet är.
Med vinden i håret och med skyhöga drömmar i bagaget.
De är ganska genomskinliga människor egentligen.
Ofta pratar de alldeles för högt om deras tråkiga, vardagliga rutiner,
Eller annat orelevant trams.
Till detta ska man bära ett påklistrat självbelåtet leende och skratta ännu högre än vad man pratar.
-
Jag vet inte om ni befinner i någon slags falsk trygghet när ni visar allt ni egentligen inte är.
En vision. Att bara älska med ord.
Jag tycker man bör ha lagomt med ambitioner och visioner.

I tankar som inte låter sig naglas fast med ord.

Det finns ingen lista att hålla sig till, inget manus att följa.
Bara en verklighet med idag, en relativt hög status.
Vi går mot ljusare tider och studenten närmar sig med stormsteg.
Jag tycker det är starkt av mig att motivera mig själv trots att kroppen bara protesterar och vill bort. Hem.
-
Det är slut på att vandra i cirklar och att "leta svar" inifrån är inte längre en möjlighet,
Varje gång tycker jag mig alltid höra en liten röst som säger
"Du har rotat färdigt här för denna gång nu. Så det så."
-
Och så var det med den saken, färdigrotat!

Mamma mia mamma!

Jag är en väldigt upptagen dam förstår ni så bloggen blir förstås lidande. Just nu jobbar vi stenhårt på musikalen och sjunger stämsång och där emellan varven så kämpar jag och Fredrik med att få till en bra affisch också! HARD WORK WORK. 

2 år!


Jag älskar dig ♥

No worries!

Jag lever!
Jag har bara bosatt mig hos Fredrik och myser igen all tid vi har missat med varandra.
I'll be back before you know it!
Puss

Du lockar på dem som djur, trots att du redan har en som sitter i bur.

Jag är så fruktansvärt less på Östersund. 
Skolan.
Människorna i den här staden. (Alla förutom mina byfån-vänner såklart)
Ni har ingenting att ge mig och jag har absolut ingenting att ge tillbaka.
-
Jag är så less på att ni sitter där och skaver i min hjärna. 
Trött på att ni alltid finns på näthinnan.
Ni drunknar i ert ego.
Men jag tänker inte bry mig ett skit.
-

Kärlek är bara verklighet.

-
Du är min ♥

God Morgon.

Det var absolut inte meningen att sova såhär länge, min tanke var som vanligt på att kliva upp och göra något väldigt produktivt av dagen. Men näe.
-
Igår var det flakfest, jag gick inte.
Jag låg hemma och frös och petade på mina underliga blåmärken istället.
Därför ska jag nu, väldigt produktiv som jag är, gå och klä på mig och kamma skatboet på mitt huvud och vandra ut till stan och möta mannen.

Sista.

Det är sista terminen som börjar imorgon och ni förstår verkligen inte min lycka jag känner
för att jag ä-n-t-l-i-g-e-n ska få slippa det där dårhuset.
Tacka vet jag Tove, min underbara sångpedagog som har lärt mig allt hon kan.
Hon är solstrålen på skolan!

Jag har precis duschat efter mina 2 (!!) varv i skidspåret, och strax ska jag rulla in mot stan igen.
Men en fruktansvärt tung packning </3
Mina axlar kommer inte tacka mig för det senare.

Talk to you later!

Rädsla. Smärta. Närhet. Elakhet. Olycklig Inprogrammering.

Känslor.
Det finns så mycket ord om att försöka vara den människa jag är.
Tillsammans. Fast mest om ensamhet.
Och att försöka komma överens med den.

Jag behöver vara den första som ser dig på morgonen.
Jag behöver dina lockar över mig och jag behöver vara mellanrummet i dina andetag.
Jag behöver spegla mig i dig.

Och när någon rubbar den balansen är det rädslan för något som gör ont som driver mig till elakhet.
Men som jag kämpat, för att känna respekt.
Kanske är det bara sunt att inte respektera någon som inte förtjänar det.
Samband?

Kallt.

Jojo, jag tvingade självklart ut mig i spåret och förfrös kinderna av mig.
Men det var skönt, efteråt iallafall.
Jag ska strax åka ner och hämta min lillebror på skolan och sedan ska vi åka ner till farmor och farfar.
Men först ska jag koka mig lite te och återfå normal kroppstemperatur igen. 

: Och åka på Ica, mina nya kängor har kommit!! ♥

Uppe med tuppen.

Och njuter av att inte behöva gå till skolan ännu på ett par dagar.

Minus 20 har termometern landat på och det känns inte sådär jättelockande att ge sig ut i skidspåret, speciellt inte 2 varv som jag så kaxigt lovade igår.
Dumma vinnarskalle.

Dina ord ekar i mitt huvud.

Det är nästan så att man önskar man hade vridit ur sig dom själv.


Fin tweet.

"2012: Jorden går under och 94orna fyller 18. Ett sammanträffande? I think not."
- Dagens bästa tweet.

Förutom det mycket förbättrade skidspåret så var idag exakt lika som igår så jag finner ingen anledning att blogga.
Ni kan ju läsa gårdagens inlägg istället.

Förlåt mig om mina ord bränner hål i din sanning.

Men den ligger som ett munkavle över mina läppar.

När du inte längre orkar påpeka alla fel.

Jag orkar inte kämpa.
Inte för mig.
Inte för dig.
Inte för nått.

Trött.

Ingen är bättre än oss.

Mig och Mirja alltså.
Idag har vi varit på en dödstur med skidorna på berget och I'm telling you, DÖDSTUR.
Vi tänkte ju vara hurtiga och duktiga och ta 7,6 km spåret.
Det skulle vi aldrig ha gjort, det var nämligen ospårat och djupsnö upp till knäna ungefär hela vägen. Bland det värsta jag har gjort och det inkluderar gårdagens skidtur.

Vi fick ju bra motion iallafall.
Nu: Dusch!

Poltergeist.

Oftast sitter jag bara vid sidan av och betraktar när livet passerar.
Men ändå alltid i någon slags beredskap.
Aldrig nöjd.
Och jag tror alltid det värsta om andra. Om mig själv.
Men jag sitter ändå alltid brevid.
Oengagerad.
Men alltid redo på att bli lämnad.


Inte räds hon döden.

Försent var det redan igår.
& Vi väntar fortfarande på morgondagen.


Förhandlar med mig själv om min acceptans.

"Du borde veta att du är vacker, innan det är för sent".

Så,
Jag klär av mig ännu ett ansikte.
Förvandlar mitt skelett till genomskinligt glas.

Det är ingen fara.
Jag har ju mig och min tungt inristade signatur.


No worries.

Pga bacillskräck flydde jag till min mamma i skogen och isolerade mig från magsjukan som min storebror lyckades dra på sig.
Därför jag så hastigt och lustigt försvann.

Idag drog vi ut i skidspåret jag och mamma och det var lättare sagt än gjort. Det var nämligen ospårat och cirka hundra träd som tippat över spåret pågrund av snömassorna. Men vi kämpade oss igenom de 5 km och dansade limbo och sjöng.
Imorgon blir det nya tag, på berget förhoppningsvis.
Jag har saknat skidåkningen ♥


Att göra 2012 till ett praktiskt år.

Till att börja med så tror jag att jag ska klippa av mig håret. Inte sådär pojkkort hår men jag skulle kunna överväga en page av lite längre modell.
-
Det skulle spara mig både tid och pengar i och med att det inte tar lika länge att torka efter jag har duschat, eller att styla innan jag går till skolan (jag kanske till och med skulle börja orka styla mig på morgonen!)
Och för att inte tala om alla pengar jag kommer spara på de oändliga mängder balsam som går åt till mitt hår när jag tvättar det (yes, jag ingår i no poo' klanen. Balsammetoden dvs).
-
Ja, jag ska göra mitt 2012 till ett praktiskt år.
Och det börjar med håret.
-

Jag rör vid dig. Som om det vore min sista seger.

Jag har precis kollat klart på Niceville och reflektionerna över denna film lyder:
-
• Det är en väldigt välgjord och stark film som väcker mycket starka känslor, och jag undrar om någon kan se den utan att bli berörd. Rekommenderas till alla som friskt vill reflektera över USAs rasistiska förflutna eller bara få ut sina aggressioner över hur vidrig mänskligheten är.
• & Fyfan vad Emma Stone är vacker.

Välkommen 2012.

Nya året firades in med en skotertur i 20 minusgrader, god mat och dryck, fina människor och vinst i fyrmanstvist.
Mer behöver jag nog inte säga än, Gott nytt år på er!
-

RSS 2.0