Manisk panik.
Jag klär av mig ännu ett ansikte.
Förvandlar mitt skelett till genomskinligt glas.
Det är ingen fara.
Han sitter där, fastnaglad mellan mina revben.
Lägg en hand om min själ.
Ur mina kupade händer rinner tunga önskedrömmar.
Vackra sorger,
Fyllda av lust.
Det viskar i hjärtat.
Någonting, som bara vi kan höra.
Vackra sorger,
Fyllda av lust.
Det viskar i hjärtat.
Någonting, som bara vi kan höra.
Inga frågor.
Jag brukade stänga av kroppen steg för steg, för att överleva.
För att på något sätt stänga ute den bittra kylan,
Och för att koppla bort hjärnan som ständigt hade miljoner frågor utan svar.
Aldrig fick jag heller några svar.
Jag har gått länge utan svar, så länge att jag inte längre kan minnas hur frågorna löd.
Men Gud,
Den natten. Den varma omslutande julinatten.
Hur han såg på mig i nöd.Om mitt hjärta lyssnar på hjärnan? Nej.
Jag står blottad inför dig,
Visar upp min bleka ärrande kropp.
Medans du ömt kysser mitt förflutna farväl tänker jag, ja.
Ja. Ja. Ja.
Dina vackraste lögner sitter inristade på min ryggrad.
Jag har fått höra att jag är både paranoid och vansinnig. Men kanske är jag bara paranoid och vansinnig för att dom säger att jag är det.
Inatt orkar jag inte vara rädd längre.
Jag är lycklig på ett sätt som påminner mig om förtvivlan.
Det är under nätterna som jag hemsöks av den jag borde vara.
Ibland blir jag rädd att jag ska visa någon du inte känner igen.
Ignorans och ljudet av mörker.
Jag reflekterar tillbaka över hur din hud mötte motljuset tidigt en morgon.
Med ammunition i blicken.
-
Ibland, när jag skrivit ner sanningen springer jag ifrån den lika fort igen.
Stanna hos mig ikväll när kvällssolen lyser igenom min själ.
Dansar.
Fram och tillbaka över mörka golv.
I en ändlös cirkel av förbittring och avsky.
Ögonen som såg på mig ser inte dimman som krypit närmare.
De oklara mörker som lagt sig över mig.
Jag väljer att fly.
Fly från denna härva av tankar och dessa känslor som skär som glasbitar.
Fly från de minnen som jagar mig varje natt likt hungriga vargar.
Det är spegelbilder från den tid som jag tränger undan lite mer för varje dag.
Fram och tillbaka över mörka golv.
I en ändlös cirkel av förbittring och avsky.
Ögonen som såg på mig ser inte dimman som krypit närmare.
De oklara mörker som lagt sig över mig.
Jag väljer att fly.
Fly från denna härva av tankar och dessa känslor som skär som glasbitar.
Fly från de minnen som jagar mig varje natt likt hungriga vargar.
Det är spegelbilder från den tid som jag tränger undan lite mer för varje dag.
