Stannar jag här i min tystnad så kommer jag tyna bort.
Att vara samma jag, fast lite annorlunda.
Lite starkare. Lite självsäkrare.
Men mer sårbar än någonsin.
Jag kanske skulle skriva långt och mycket om allt som händer på en dag.
Men det skulle inte betyda att jag var varken lyckligare eller olyckligare.
Bara annorlunda.
Och om du skulle gå i tusen bitar så skulle jag helt enkelt plocka ihop dig igen,
Med förbundna ögon.
Det är den svartmålande Jantelagen, att vi ska sträcka på oss,
Hur kutryggade vi än är.
Men det skulle inte betyda att jag var varken lyckligare eller olyckligare.
Bara annorlunda.
Och om du skulle gå i tusen bitar så skulle jag helt enkelt plocka ihop dig igen,
Med förbundna ögon.
Det är den svartmålande Jantelagen, att vi ska sträcka på oss,
Hur kutryggade vi än är.
Jag håller dina andetag varsamt i hjärtat medans du är där.
Kommentarer
Trackback
