Du är trasig, men du lappar ihop det förbannat snyggt!

Här jagar vi livets mening, till höger och vänster.
Vi springer upp och ner i backar och spanar, resar runt världen och letar.
& Läser alla böcker vi kan komma över.
 
Ibland söker vi så länge att vi glömmer bort vad vi har,
Det är stunder där allt bleknar och styrka speglas med svaghet.
Men de förmågor vi saknar, behöver inte vara större än de vi har besatt.
 
Men vi letar likt förbannat efter ett därför till varje varför
 
 

Dina vackraste lögner sitter inristade på min ryggrad.

Vissa ord griper tag i en och släpper inte taget förrän
Budskapet verkligen har nått fram.

Ber om nåd.


I'll never be the same because we've met.

"Dansa docka, tills dina fötter trillar av"
 
Under natten har någon spelat plockepinn med mina revben.
Men jag plockar ihop mig själv, precis som så många gånger förr. 
 
Kärleken växer ur sina kläder.
 
 

Om han inte ser på mig snart fryser mitt hjärta.

Ett rop på hjälp fastnar mellan raderna. 
Men mellan raderna är det fullt.
-

Jag såg hur din blick klädde av mig i smyg.

Jag står alldeles tätt intill men inte tillräckligt nära.
Jag står här, omtumlad.
Med hjärtat i kupade händer.

 


Någonstans där hemma är.

Hemma kommer alltid vara att få falla i sömn i din famn, hålla din hand.
Allt medans du viskar mitt namn.

Du berusar mig.


Spegel spegel på väggen där.

 
Krav, allt för högt ställda.
Förväntningar, omöjliga att leva upp till. 
 
Hon står där och hånflinar varje gång jag faller. Varje gång jag tvivlar på mig själv.
Jag är du. Du är jag. 
 
Spegel spegel på väggen där. 
Krossad. 
-
 

RSS 2.0