What have I done to fall so hard for you?
Det man inte vill förstå är ofta sådant som vi faktiskt bör förstå.
Hur jag var den som du ville komma nära.
If I live to be 100, will I ever get it right?
My mind is racing with thoughts,
and the songs that never end.
If I live to be 100, will I ever cross your mind?
Vackra jävla kvinna, kan du bara komma till Europa så jag kan dö lycklig?
Stannar jag här i min tystnad så kommer jag tyna bort.
Att vara samma jag, fast lite annorlunda.
Lite starkare. Lite självsäkrare.
Men mer sårbar än någonsin.
Jag kanske skulle skriva långt och mycket om allt som händer på en dag.
Men det skulle inte betyda att jag var varken lyckligare eller olyckligare.
Bara annorlunda.
Och om du skulle gå i tusen bitar så skulle jag helt enkelt plocka ihop dig igen,
Med förbundna ögon.
Det är den svartmålande Jantelagen, att vi ska sträcka på oss,
Hur kutryggade vi än är.
Men det skulle inte betyda att jag var varken lyckligare eller olyckligare.
Bara annorlunda.
Och om du skulle gå i tusen bitar så skulle jag helt enkelt plocka ihop dig igen,
Med förbundna ögon.
Det är den svartmålande Jantelagen, att vi ska sträcka på oss,
Hur kutryggade vi än är.
Jag håller dina andetag varsamt i hjärtat medans du är där.
Det enda som är smärtsammare än att inte veta är att, veta.
Under jorden.
Du var välspelad från början till slut.
Du är trasig, men du lappar ihop det förbannat snyggt!
Här jagar vi livets mening, till höger och vänster.
Vi springer upp och ner i backar och spanar, resar runt världen och letar.
& Läser alla böcker vi kan komma över.
Ibland söker vi så länge att vi glömmer bort vad vi har,
Det är stunder där allt bleknar och styrka speglas med svaghet.
Men de förmågor vi saknar, behöver inte vara större än de vi har besatt.
Men vi letar likt förbannat efter ett därför till varje varför.
I'll never be the same because we've met.
"Dansa docka, tills dina fötter trillar av"
Under natten har någon spelat plockepinn med mina revben.
Men jag plockar ihop mig själv, precis som så många gånger förr.
Kärleken växer ur sina kläder.
Om han inte ser på mig snart fryser mitt hjärta.
Ett rop på hjälp fastnar mellan raderna.
Men mellan raderna är det fullt.
-
Spegel spegel på väggen där.
Krav, allt för högt ställda.
Förväntningar, omöjliga att leva upp till.
Hon står där och hånflinar varje gång jag faller. Varje gång jag tvivlar på mig själv.
Jag är du. Du är jag.
Spegel spegel på väggen där.
Krossad.
-
Inte menar väl ord mer än kyssar.
Inte var det varandra vi ville ha. Men vi dög.
Så länge vinet lekte i blodet.
När natten ännu inte har vänt.
Ni eller livet är inte skyldiga mig någonting.
Jag fick livet, sedan får jag klara mig själv.
Jag är van och innehaver förmågan att verka helt jävla orörd.
Jag fick livet, sedan får jag klara mig själv.
Jag är van och innehaver förmågan att verka helt jävla orörd.
Nattregnet är det enda som håller mig lugn ikväll.
Det finns ett ljus som kommer via tanke och når min själ.
Så nu när sommaren tar sina sista andetag och hösten kryper nära finns du där.
Berusar och bedövar allt ont och all sjuårsolycka i hela världen med dina kyssar.
& Vi dansar.
Med en arm om min midja för du mig rätt, håller mig stadigt kvar på jorden.
När igår morgonljuset nuddade vid din bröstkorg slog våra hjärtan i takt.
I samma andetag.
Jag svär att tänja mitt ömtåliga hjärta till bristningsgränsen, för dig.
I tacksamhet ger jag dig mitt hjärta.
Jag älskar dig.
Tack för att du räddar mig, varje dag.
Kära jag.
Varför kan jag inte bara vara som jag har diktat mig själv under alla dessa år?
Varför?
Sorgfri
Jag är glad att jag har mina ord att gömma mig bakom.
Där mina skavanker och fel inte syns lika tydligt.
Och mellan dina oskrivna rader tänker jag sitta. Alltid.
Spirande. Nyfiken.
Sorgfri.
Där mina skavanker och fel inte syns lika tydligt.
Och mellan dina oskrivna rader tänker jag sitta. Alltid.
Spirande. Nyfiken.
Sorgfri.
Hämtar andan och plockar ihop mig själv.
Ibland slår det mig,
Att jag aldrig älskat mig själv så som du älskar mig.
I dina ögon är jag alltid någon.
Konturer skapar bilder men jag är fortfarande osynlig.
Du berör min själ.
Din beröring upphör aldrig.
Du är min hemliga utgång från det dom kallar verklighet.
Din beröring upphör aldrig.
Du är min hemliga utgång från det dom kallar verklighet.
De inre malande kritiker som bara ekar.
Jag vet att jag varit här förut.
Vägen leder mig runt i cirklar.
Och fastän jag finner ro här ibland så vet jag att den där känslan alltid kommer tillbaka.
Känslan av att inte hitta hem.
Känslan av att inte hitta hem.
Du måste ibland nöja dig med det du anser vara ofullständigt.
Jag måste låta "jag" vara tillräckligt.
Jag andas dig.
Bara någon som du kan få mig att lita på livet.
Kanske låter jag dig till och med veta att du stryker döden från min lista.
Måla rätt.
Jag föredrar stunder med korta ögonblick som ryms i ett enda famntag.
Stunder som får tiden att stanna.
Många gånger väljer jag att sudda ut människor.
Bort från min verklighet. Bara för att dom helt enkelt inte passar in i min världsbild.
& När livet präglar hela min värld stannar jag bara upp och målar över,
Målar om.
Men sanningen är bara att vissa saker i livet kan man redigera.
Andra inte.
Förhandlar med mig själv om min acceptans.
"Du borde veta att du är vacker, innan det är för sent".
Men rör vid mig.
Rör vid mig som om jag vore din sista seger.
Manisk panik.
Jag klär av mig ännu ett ansikte.
Förvandlar mitt skelett till genomskinligt glas.
Det är ingen fara.
Han sitter där, fastnaglad mellan mina revben.
