Förövrigt

så känner jag mig väldigt manodeprissiv. Det gör ont.
Jag kan inte resa mig upp ur sängen själv.
Jag kan inte äta. Det gör ont och tugga eller bita eller va fan man gör.
Men då biter jag ju iallafall inte på naglarna? hm.
Jag kan inte gå. (Dom har meckat vid min balansnerv.)

Jag saknar mina vänner och min älskling och älsklings familj och ALLA!

Det är en sån jävla brant backe, det här.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0