Orden jag ville säga blev till en kyss.
Längtan efter din beröring ger mig rysningar av välbehag.
I tanken är du så nära.
Ibland har jag långt till orden fastän bilderna snurrar i 180 i huvudet.
Alla kan nå ut, men det är få som verkligen når fram.
Om 8 dagar är allt över. Allt som hela mitt liv är uppbyggt på.
Fina vänner, vin och student.
Närkontakt och någon slags bekännelsepoesi.
Toner sveper om och avlöser varann.
Jag faller handlöst för dig.
Du snubblar över mig,
Och rakt i armarna på någon annan.
Det är ett simpelt pris att betala. Min smärta mot din lycka.
För mannen med gitarren som fann orden som blev en vacker sång.
Snart har också detta ett slut.
Med mig i sängen finner jag trötthet och en längtan. Lite önskevin och en visualiserad famn.
Vi bytte några ord men redan då var varje mening likt en tungkyss, full av spänning.
Om du kan få ord att bli verkliga, vad kommer du då göra med mig?
Om jag skulle behålla tankarna du gav mig, vad skulle jag göra då?
-
För varje gång du lyfter glaset mot din mun önskar jag att det vore mina läppar istället.
För en kväll.
-
Would it be rain? It taste like wine.
Att våga är att vinna.
Pusselbitarna faller äntligen på plats men det gör ont att se livets bakgrund för vad det egentligen är.
Livets gåtor älskar mig i plågor.
Galenskap är att göra om samma misstag gång på gång och förvänta sig ett nytt resultat.
Sometimes I swear it feels like this worry is my only friend.
Det bränner hål i mitt hjärta.
Någon annan blev lika lycklig som jag.
World inside My mind.
Det är nätter som dessa som jag längtar efter någon, någon som bara vill ligga och hålla om mig hela natten mig tills ljuset tvingar sig igenom mina neddragna persienner igen.
Jag vill bara vila.
Vila i någons famn för en stund.
Ord om Sanning.
Ord av sanning. Ord av lögn.
Ord fyllda av kärlek och ord som helt enkelt inte bara kan vara sanna.
Ord av känsla. Ord av ensamhet. Ja, ni förstår.
-
Jag vet att jag blir stum emellanåt, när orden inte räcker till.
Men vissa ord griper tag i en och släpper inte taget förrän
Budskapet verkligen har nått fram.
Hitta något som du älskar. Låt det sedan döda dig långsamt.
"Ingenting kan ta mig nu"
Det är förvånansvärt hur länge man kan lyckas blunda för verkligheten.
Hur man kan ha tillit för någon som man inte litar på.
Orolig.
För nutiden.
För gårdagen.
För framtiden.
Kommer jag vara förstörd och infekterad för evigt?
Att försöka tänka på de fina stunderna är nästan omöjligt då de enda ord som ekar i mitt huvud är
"Varsågod, nu får ni behandla varandra som skit istället".
He loved her body but he never saw her mind.
Tyst upprepar jag detta för mig själv:
"Min saga ska bli den sannaste någonsin, jag ska ha allt".
-
