Lost myself in my own mind.

Smutsa ner och riva sönder alla kläder, Ha tråkigt och sitta och kolla på molnen, som inte liknade någonting just när man hade lust att titta på dem. Hoppa hopprep, gömma fina skatter i trädgården för att sedan gräva upp dem hundra år senare. Samla humlor i burkar, plocka bär och klättra i träd.
Och vägra inse att man är klumpig. (Det insåg man senare)

Allt det där försvann, ersattes med papper, provresultat, utbildning och försök att hålla koll på pengarna man får in varje månad. Allt sådant som man knappt visste existerade när man var liten.

Men jag blev lite påmind nu.
Det knackade nämligen på dörren och där stod grannflickan med en fin teckning hon hade ritat. Hon hade gräsfläckar på sin ljusrosa klänning
och hon luktade gräs
, precis som barn ska!

Tack,
För påminnelsen.



En apa i sten.

Sol, glass, och mys i badhusparken men fantastiskt folk.
Det satt fint.

Eller vad säger ni?

Måndag, morgon, trött och fläktig

Ja, vi är väl alla överens om att det är ovärt att gå till skolan idag.
Därför tog jag sovmorgon och nu sitter jag i lägenheten istället och funderar på att gå och lägga mig igen. Eller kanske skriva några rader på den där låten jag började med igår.

Men jag blir rädd för nu låter det som min dator ska explodera vilken sekund som helst (?)

Sprucken söndag

Sprucken röst, spruckna nagelband.
Det jag lyckas åstadkomma med här idag är egentligen bara obetydliga bokstäver.
Det är ironin som håller mig vid liv vid dessa söndagkvällar.

En helt vanlig söndagkväll,
och om en stund är det måndag.






B-b-bad to the bone





Idag har vi varit jättefula troll i skogen och delat ut godis till små barn (mirja såg ut som en avatar med blått klet i hela ansiktet, under den där masken.) Men barnen blev inte lika rädda som vi hoppats på. Dom sjöng faktiskt en halv vers av Imse Vimse Spindel för oss, så varför gråta?

And
Yes, I love you this way.

It's been a long night.

Off to be ett godisutdelande troll på min lillebrors 7 års kalas!


Att väga bra och dåligt.

Ibland glömmer jag (och säkert ni också) vad som är viktigt, och går vilse i vardagen. Och tänker på saker som bara finns i livet, och att vi accepterar dem tyst. Fastän de egentligen inte gör någon som helst nytta.

Då är det de här sakerna som jag gillar att tänka på, eller sakerna som jag inte kan låta bli att tänka på.
När Fröken Optimist vill säga sitt.

Vi borde alla vara ivriga på livet och jaga våra drömmar.

Vissa människor lyser upp hela världen med ett enda leende.

Vi människor ler på samma språk!

Såna här tankar brukar göra mig på lite bättre humör. Jag hoppas och vill att ni också kan ta åt er utav det.
Hatten av för den här kvinnan, som faktiskt råkar vara jag idag.

Those who speak know nothing


Kära kropp.
Orka mer.
Snälla.

Those who fear are lost.


Jag har fastnat för det där med flaskpost.

För det är vackert och man kan säga precis vad man vill.

Jag kan berätta för dig hur bra du är, hur fin vår värld är, och hur otäck den också kan vara. Jag kan berätta och påpeka om när dina ben rör sig sådär rastlöst upp och ned. Och att jag vill lägga handen på ditt knä.

Jag kan berätta om mitt land, mitt liv, min frustration och rädsla.
Om din goda vilja, och
Din kamp.

Om dina ögon som försöker berätta om all s m ä r t a.
Och jag vill bara skänka dig lugn,
Så som du gjorde med mig.
En stund. En stund av lugn.



Man kan få ganska mycket sagt.
Därför är det fint med flaskpost.

C#

Blir det Sollefteå och kolla på snygga åbäken imorgon?  Ja, om vädret tillåter.
Barnkalas och vara godisutdelande troll på söndag.
MEN.

Jag tror nog att jag ska sluta med att skriva detaljerade listor om vad jag ska göra på helgerna, (dels för det är tråkigt, men) jag blir bara stressad och exalterad.
Och när jag blir exalterad blir jag kissnödig!
Och det är jobbigt.


Hallå var är jag?

Stocketitt gick ok har jag inte sagt ännu.
Men nerver, satans nerver säger jag bara.
Klagar lite för mycket, men det är inte riktigt vad jag gör.
Men när det är mycket, då är det verkligen mycket för ett nervvrak som mig själv.

Jag måste rensa litegrann i livet ikväll. Precis så.

Han kämpar.
Min Gud, ja vad han kämpar.

Jag hatar rubriker.

Är lite farcinerande över hur ljust det är nu vid kvart över 4 på morgonen.

Dags att sova snart kanske?

Imorgon är det stocketitt, jag vill dö ungefär.
Någon snäll själ får putta mig upp på scenen imorgon, ok?


"Nu är vi ute på djupt vatten, simmar i de djupaste hav. Din fitta."

Douglas, Christoffer och Tove är här och förgyller kvällen.

Gör't ikväll, Fredrik lyckades dra upp mig på scenen. Förstår inte hur det gick till, men så blev det iallafall.

Nu ska vi chilla vidare, Christoffer spelar fint på gitarren och Douglas försöker sjunga "Gubben Noach" Det låter ganska fint det också.


I'm trying to breathe now

but you're just bringing me down.


Stirrig. Orklös. Ordlös.
Virrig. Darrig. Förvirrad.

Men Gör't för fan.


I've got to stand up straight.

Jag ångrar mig och kan inte låta ett eländes elände-inlägg stå här överst!

Så ha en bra dag ni fina, vackra, underbara och mänskliga människor.


It's just a moment,

This time will pass.

Men det är så hjärtslitande. Och frustrerande att inte veta vart all min energi försvinner, den dyker upp och försvinner lika snabbt - likt gubben i låden.
Men jag kan inte heller försvinna, för jag existerar knappt.

It's time to reach out for something new.

Skola idag? nej tack.
Jag har reptid 11:30, fan.

Strange fascination, fascinates me.

När det inte finns så mycket att säga, då är det fint att kolla på bilder.
Lyssna på musik, Göra musik. Helst tillsammans.

Men också,
  • Säga tack, till alla mina vänner. För                                                                                                   fan va fina ni är! Jag tror att jag älskar er allihopa.
  • Fundera över ett brev som aldrig kom fram. För jag drömde någongång om en gåva som jag aldrig han ge till dig. Men jag sparar den någonstans i mitt minne.
  • Leva för stunden. Varje ögonblick är dyrbart och får inte ödslas bort.
  • Och detta måste du komma ihåg : Bygg inga murar, som hindrar dig från att leva. Ta dig runt murarna, de murar som du tror beskyddar dig och håller smärta på avstånd. Du glömmer bort att de också håller kvar mycket rädsla.

Speedad på någon drog, och jag hoppas att dina ögon aldrig slutar glittra.


Fröken Klaga

Jag vill bara klaga lite,
Över blåsten som förstörde det faktiskt fina vädret som var idag.
På hur trött, sne och efterbliven jag känner mig.
Över att jag har för dåligt självförtroende och för stor scenskräck för att klara av att sjunga på torsdag.
Klaga hit och klaga dit. Vill jag göra.

Men jag ska inte.
För jag har faktiskt mycket att inte klaga över också.
Svenska kursen är klar och till skillnad från högstadiet då jag låg på IG hela vägen så har jag nästan uppnått VG nu. Det är ju totally awesome.
Matteprovet och betyget var också bra och jag och Micke gjorde en bra deal.

So, why the long face?

/Fröken Fräken.


.......

Först Ronnie James Dio nu Paul Grey.






Må ni vila i frid.



Nattliga äventyr

Alarmet på min telefon går igång, och med den vana handen så trycker jag på snooze och somnar om. Alarmet sätter igång igen, jag sätter mig upp och tittar på displayen, 07:10

Stänger av alarmet och börjar släpa fötterna mot köket, slänger först en blick mot klockan i fönstret, som jag gör varje morgon, den visar tio över 1 och jag blir påmind om att jag måste sätta i nya batterier. Sätter på vatten och börjar plockar fram te ur skafferiet samtidigt som jag kastar en van blick på väggklockan, som står på 01:13.

Vid det här laget börjar jag bli lite brydd och plockar upp telefonen igen,
Jepp 01:13.. Jag lade då märke till att det fortfarande var mörkt ute.
Allt stod stilla i flera minuter kändes det som, hjärnan ville inte alls hänga med, men antingen tänkte jag mig inte för när jag ställde larmet igår kväll eller så har mobilen fått spratt.

Klockan var hur som helst 01:13 och jag gick och la mig igen.

Som om jag inte vaknar tillräckligt många gånger varje natt?!
Jag som för en gångs skull hade somnat i tid också.

...Hur var eran morgon/natt?







Flaskpost

Kära vän.
Jag saknar dig så, vad kan jag säga så att du förstår?

Bakom allt så är du älskvärd och underbar.
Ingen har så stort och varmt hjärta som du har.
Om man tänker bort allt bakom så ser man dig.
Någon som mig.
Men att någonting är fel, för du är inte riktigt hel.

Tejp, lilla vän? Vill du låna?


Mer död än levande

är jag just nu. Jag fick lust att storstäda och möblera om hela lägenheten när jag kom hem, så jag gjorde det. Det fick min stackars rygg lida för. Men det känns skönt iallafall, behövdes något nytt. Jag ska bara städa ur garderoben sedan känner jag mig nöjd och kan ta det lugnt i fem sekunder.

+ Jag har köpt en tesil idag! Det är en "braåha" grej.
- Och livslängden på de tights jag hade idag var 1 dag. Det var tur jag köpte 2!
Awesome.

Hon springer på taniga ben.

Bort härifrån,
Drabbad av en förbannelse - förbannad.

There's nothing you can throw at me that I haven't already heard.

Jag är precis som alla andra.

Fast bara som jag.
Inte så svår,  men jag är inte enkel.
Ibland kan jag vara som tuggummi under skon eller en illa kliande lapp i tröjan

Det är mycket som förbryllar mig.
Kan man köpa sinnesro tro?


Kluven i tusen funderingar

Hur vet man vilka människor man kan lita på? Hur vet man att de inte bara har en fasad? (Jag undrar också hur många gånger jag ställt just den frågan..)
Det vet man nog inte, men jag går alltid efter intuition.

Sedan har jag träffat på väldigt många farliga människor, inte farliga som i kriminella. Men sådana som stjäl energi ifrån andra och lever på att trycka ner människor till en nivå att dom själva tror att dom är i himlen och att dom är så mycket mer än alla andra.

De unnar inte någon annan människa lycka utan hoppas alltid på att det ska gå olyckligt. Det finns faktiskt sådana människor överallt runt omkring oss.

Men om man inte gläds åt andras lycka så kommer det drabba dig hårdare.
Därför är jag så mycket starkare än dig.
Din lilla lort!

Det här är söndagsbloggning.
Då alla funderingar och tankar kommer fram, för jag har ingenting annat än tid idag.

I ain't dead yet.

Men jag hatar att drömma om dig, ångestladdade drömmar.
För du är alltid värre motiv än mina värsta mardrömmar.
För när jag behöver dig som mest är du aldrig här.
Du kommer aldrig vara här.

Och att vakna ensam, utan de trygga armarna.
Då blir jag rädd för att somna om igen. Och ensamheten gör allt den kan för att strypa mig. Det är det som händer, varje natt.


Men låt oss dansa den här vägen, genom sorg och glädje.


He took it all too far

But boy, could he play guitar!

Vi invigde monstret idag.
Och jag har ingenting bra att säga ikväll, så jag visar det med bilder istället.









How long must we sing this song?

Känsla: Inte bra nog. Reserv. I brist på annat.

Men det finns något annat som ligger och tär och det är att du inte är du.
För du skulle aldrig göra såhär.
Men vet du, att vi två ligger faktiskt på helt olika nivåer.



Jag och syster har smidit fina sommarplaner idag.
Ni skulle bara veta!






För alla Rebecca i världen

Som en försenad namnsdagspresent.


Tänk att den här låten alltid kan få mig tårögd.
Min mamma brukade alltid spela och sjunga den för mig när jag var liten,
Den är så vacker. Den vackraste av dem alla.

Vet ni? Den låten vill jag ska bli spelad när jag gifter mig i framtiden!
Va underbart.

Kolla inte på videon utan lyssna på låten.
Speciellt alla ni som heter Rebecca!

Björn Afzelius, må han vila i frid.

Don't say- later will be better


Var inte rädd.

Var inte rädd.

Var inte rädd.

Var inte rädd.

För dig.
Eller för mig.
LEV.


Who says I can't get stoned?

Det där med att jag skulle sova i helgen kan vi ju stryka, jag glömde nämligen mina sömnpiller i stan.

Men man kan väl fortfarande ställa till med fest fastän det är en sorglig låt som spelar inom mig, den bor i min mage och ligger där och breder ut sig. Men jag ska ändå äta glass med Hanna, min fina vän idag. För att den glädjen är större, då, för en stund.

P.s 2

Det är inte varje människa som barn har fått bott och levt med sin bästa vän!




Jag älskar dig och alla de fåniga minnen vi delar. ♥


Vet du?

Tusen idéer och det bara bubblar inom mig, jag vill skriva och skrika och leva.
Vara den starka, balanserade och harmoniska människa jag egentligen är. Jag har kommit bort som så många gånger förr och jag försöker hitta mig själv, igen.
Men det har ju alltid gått förr,
Så nog går det en gång till!

Tiden går så fort och jag förstår inte att det är 21 maj,
Om 21 dagar får vi sommarlov, nu igen.
Om 22 dagar rockar jag lös till KISS i Stockholm.
Och imorgon kommer det regna, tror jag.
Då kommer jag tänka "Varför var jag inte ute mer i solen för?"

Tror att jag ser tiden på ett
annat sätt än resten av världen.

Förresten så vill jag vara som Slash, för han är en Gud.

P.s
Who gives a shit about samer egentligen?

Fredagkväll planer

Facebookgrupper med megalånga namn är idiotiskt och tar plats. Vi såg faktiskt hur awesome du är(var, innan du gick med i gruppen och tappade all din awesomeness) redan första gången.

Men jag tycker ni ska ha en fin helg.
Själv ska jag sova, skratta, gråta, sjunga, spela, och smaka på farmors
nybakta bullar.
Fast det är inte det enda jag tänkt smaka på, jag tänker smaka på ord som.
Släppa taget. Mod och hopp.
När vi inte längre flätar ihop våra drömmar tillsammans.

Kommer du ihåg, skratt och drömmar tillsammans.
Livet blir inte som vi tänkt, det blir som det blir.
Vi behöver lyssna,
Till varandra.

Du och Jag.



Glassigt

Välkommen hem.

Något smart.

Matteprovet gick .. Sådär.
Och jag har ingenting smart att tillägga.

Kom hit...eller inte...

John Blund, var är du när jag behöver dig?
Och imorgon var det matteprov ja,

Men ännu finns det hopp.
För hon som var så självmordsbenägen igår gick och köpte halstabletter för sin envisa förskylning idag.


You are such a fool, to worry like you do.


I wasn't jumping, for me it was a fall

Kväll fylld med fina vänner, musik, dans och solsken. Det var fint och mina lockar levde sitt eget liv. Trassligt och charmigt
men VAD gör det om hundra år!

Jag sitter och skriver lite på en ny låt, men kom på att jag inte riktigt går ihop. Det är vad den handlar om, att ingen människa egentligen går ihop. Vi faller ju alla isär lite här och där ibland.
Vi är ologisk, listiga, odugliga, underbara, svekfulla och trofasta,
kärleksfulla och skitförbannade.
Vi är alla människor. Vi går bara inte ihop.

De får leva precis som de vill, så länge de lever tänker jag! Jag smyger hellre upp strax brevid som en glad och ibland lite kärleksfull själ som aldrig har några baktankar. Vill erbjuda en annan väg, ett alternativ.
Vi har alla valet varje dag.
Men ingen kan göra det åt dig.


hjälp....HJÄLP!

1 vecka kvar till Stocketitt och jag blir spyfärdig av nervositet bara jag tänker på det. Vad har jag gett mig in på!?

Vi gick på en föreläsning med Mia Börjesson om självkänsla idag. Den var faktiskt ganska bra och med lite humor kunde hon också nå ut till publiken på ett bra sätt.
Jämför man den med de tidigare föreläsningar vi varit på så var det jäkligt bra.


Vad gör man när drömmar krossas av verklighet?

So somebody ran out,

left somebody's heart in a mess.

Allt det där med hjärtat i handen,
eller på marken, hela världens hjärtan.
Känner jag ju, jag önskar bara att jag kunde stänga av.
Hur gör man?

Det är lite såhär vi har det. Men
Lyssna på mig,
Lev säger jag.
LEV.

Slå tillbaka istället

Att kolla på deprimerade människor på tv'n, gjorde mig en smula deprimerad också.

DEt hÄr äR LitE RörIgT.

Tänk, här bor jag

I min egen lilla Villa Villekulla, min enkla lägenhet med en lite lätt 50 tals touch. Här bor jag, alldeles själv precis som Pippi gör. Dock har jag ingen apa, häst eller kappsäck full med guldpengar, men det är ganska trevligt här ändå.

För stunden.

Basdagen

Hej, bara jag igen,
Jag har överlevt idag också, och idag var den där dagen som man bara satt på en och samma stol i 6 timmar och väntade på sin sånglektion.

Sånglektionen, som faktiskt gick ganska bra.



Det är bara jag igen.

1 skällande lös hund.
1 mardröm.
Så mycket annat var det inte som störde min nattsömn inatt.

Jag är klar såhär 45 minuter innan jag och Ida ska cykeldejta (ja, det har blivit ett nytt favoritord, det är fint) till skolan, dock rök min hela lediga dag då vi bara skulle ha teori på idrotten.

Dricka kaffe gick ju sådär skulle jag vilja påstå, jag vill ha mjölk i kaffet och man tycker att man borde vara rätt så haj på att veta hur mycket kaffe man kan hälla i muggen för att få plats med önskad mängd mjölk.
Att döma av den här morgonens exempel så är jag,
amatör. (..)
Darrig som man är så spillde jag inte bara ned golvet utan ena strumpan också.
Vem är det man ska bli trött/arg på när sånt här händer?

I don't wanna tell you that I don't love you

Because I do.
I do.

Jag har tappat gnistan i mitt skrivande, det är inte alls som det var för några månader sedan.
Och så har jag lyckats sprängt mina högtalare till datorn, ja så går det när man är en halft döv tonåring som inte klarar av att diska utan musik.
Men jag gillar att mina grannar har börjat lägga märke till mig och hejar glatt när vi möts i trappuppgången. Utan ett påklistrat leende så kan jag heja tillbaka, och känna mig lite glad. Det är trevligt.
DET
är så
logiskt
men
INGEN
FATTAR
INTE
du
heller

Alla vet ju att riskakor i sängen inte är någon bra idé .......

"Det finns så många vägar man gärna skulle gå, så många filifjonkor man borde hälsa på". Så sjunger mumintrollet, smart är han det där.. Trollet?

Det skulle vara så skönt om någon bara ringde och sa "Imorgon åker vi bort, till London, New York, Las Vegas, Hawaii, Låt oss åka långt långt bort"
Utan minsta lilla planering. Men det är tyst i luren.
Stendött.

Men jag har varit dubbelmoralisk idag, jag har skrivit om Gud på svenskan och jag som inte tror ett skvatt på honom. Eller hur Gud? det borde du veta.
Men skönt skulle det vara om du fanns.
Tro på dig och lägga världen i dina händer och ha tillit.
Tills du löser allt på bästa sätt.
Jag blir lite avundsjuk på dem som gör det,
Tror på dig på det där sättet.
Simpelt det skulle vara och bara låta någon annan ta hand om mina problem.

Att skriva här har liksom blivit en ventil där man kan bli av med saker, som bara måste ut.

Dagens "dansa runt som en loonatic och vänta på att klockan ska bli kvart
över 8" låt är idag - Rolling stones - Start me up!

Look out your plastic window

Jag somnade, jag vaknade, jag somnade, jag vaknade
Och vågade aldrig somna om.
Gillar inte de här nätterna.
Fan jag kan ju inte ens visa mig.
Snart.

Cykeldejt!

edit.

En seger i sig själv.

Slutar inte förundras. Och undrar om jag kommer få någon sömn över huvudtaget alls inatt.
Får jag inte sova inatt heller kommer jag bli prillig. På en dåligt sätt.
Jag börjar faktiskt se grå/svart ut runt ögonen.

It's a long way down to nothing

Varför sträcka på sig när det är mycket bekvämare att sjunka ihop som en hösäck.
Och bara vara, den hösäck man är.
Och varför inte bara ligga och stirra upp i taket? Det är ju sjukt underskattat!

Bradålig.
Jag känner mig som nåldyna just nu och skulle göra vad som helst för att få komma bort. Bara för en liten stund.
Därför står det  1-1 nu
Himmel och helvete.

Jag har stängt min dörr. Men vill lämna den lite på glänt. För att kunna få dig att le när det känns hopplöst. Le inifrån.
Och jag tror att du behöver det.

Du är den du söker.
Från och med du.
En seger i sanning. En seger behöver ju inte alltid vara kraftfull och märkbar ..eller hur?


Tidslinje

Jag blev klar med inspelningen, men jag är inte tuff nog idag för att lägga upp den här ännu.
Det kommer nog senare.


Du kan finna många fel och brister, om det är det du söker.
Och du kan finna längtan, vilja och goda försök om det är det du letar efter.
Försvinn, långt bort, med mig.

?
!

Lost myself in my own mind

Sånglektionen idag gick bättre. Vi gör faktiskt framsteg fastän jag är så väldigt värdelös på att sjunga stämmor.
Vi som är klar med Engelska A kursen var fria från den idag, så jag gick hem och har spenderat hela min eftermiddag åt att spela in en av de nya låtarna jag lyckats snickra ihop.

Och jag kan bara säga en sak om den saken.
Det suger. Helt värdelöst. Verkligen. Så bra gick det med den saken.
Jag ska försöka mera sedan. Jag skulle faktiskt vilja visa den låten för er..

Tänkte också berätta att jag dammade av stafliet igår och målade!
Och även fast jag fick färg överallt så var det väldigt, fint.
Inte målningen i sig kanske men jag menar, det kändes fint. Det kändes.
Bra.

Himlen är oskyldigt grå

Sådär ja, och jag sitter på skolan efter alldeles för lite sömn inatt
(det vill säga ingen).

Sjuttonde maj. Grattis världens bästa mamma.
Grattis mig och alla andra Rebecca som finns här i världen. 
Grattis... äh.

Jag är glad för din skull lillasyster. För du är världens bästa.

"I've learned something today"

Världen förändras när jag ändrar min uppfattning om den.
Och när vi fördömer en människa så ser vi oftast inte hela den människan.
Någonting vi alla vet om innerst inne.

Man kan dessutom inte förändra en annan människa. Den enda man kan förändra är sig själv. Dina tankar är ditt ansvar. Det blir ditt sätt,
Att se på världen.



It leaves you baby

If you don't care for it.

"Alla skinheads ropar egentligen: Älska mig!"

De här nätterna vill aldrig ge med sig.
Slutkörd och trött, gråttrött.

Awkwaaaard



Det där dagarna som jag verkar vara som mest ordlös.
Det är då det finns som mest att säga.
Egentligen.
Men jag vet inte om jag ska säga någonting.
Vi får se. Kanske låter jag bli.

Kanske inte.

Trevlig kyss till er i alla fall!


Utomhus

På gräset som sedan igår faktiskt blivit grönt tänker jag sitta.
Med gitarren och spela några fina bitar, för alla förbipaserande grannar (det har hitills varit 1 person idag).
Det är ju trots allt fint väder!

Det där brevet som kom bort.

Allting var över förväntan. Jag var bara så glad, så otroligt lycklig för att du fanns i mitt liv. Väldigt tacksam.
Och om jag kollar på allting utifrån din vinkel, känns det bara jobbigt. Begäran på dig känns så väldigt hög. Därför kan eller vill jag inte be dig om någonting.
Även om världen faller samman. Jag är bara tacksam att du finns. Det räcker.

Stuck in a moment - U2
Är dagens fina låt. Som Bono förövrigt skrev till en av sina vänner som tagit sitt liv.

Dagen till ära är jag klädd i sann 50-tals anda. Och vi ska snart åka och fira plastfarmor som fyller år idag.

Even if the room is crowded

I feel quite alone.

Natten var ganska oacceptabel. Ville inte alls sammarbeta igår.
Ensamheten och tankar ströp mig varje gång jag blundade. Igen.

Tankar som fick mig att brinna upp, bokstavligt talat. Det var riktigt plågsamt.
Men en tanke, att min famn inte är till för vem som helst.
Ni är speciell om ni har fått den någongång.


Vi har alla mindre bra dagar

Mindre bra nätter också. Det kan jag intyga på.
Men har du någonsin försökt att se allting från en annan vinkel? Det försöker jag med, ganska ofta faktiskt. Nej det funkar inte alltid men det kan få dig att känna dig lite bättre. För en stund.
Men även om stunden är liten, så kan den ge väldigt mycket.


"So I stand here tonight with this six string guitar
To be something I've always been in my heart"


- Alan Jackson - To do what I do.
Den mannen är genialisk!

Det är lika bra att sluta drömma

Det går åt helvete i alla fall. För om man drömmer om Paris hamnar man på något vis likt förbannad i Hudiksvall. 

Det är allsång här på Singsåa! Och jag tycker att ni,
a l l i h o p a ska sjunga med!

♪♫



Jag är faktiskt en ganska vanlig tjej, med vanliga drömmar. Men när det kommer till mina mål så får de vara så vansinniga som de vill.
Om jag klarar dem eller inte är mitt problem.


Det enda sanna

man kan säga om det förflutna är att det inte längre är här.

Åkte ut och käkade på hotellet med mamma idag. Och hälsade på farmor, min kära bästaste farmor. Hon är världens tuffaste förtidspensioner! Och alltid kan hon få mig glad och på bra humör. Hon öser tio tusen kilo glädje över mig, varje gång jag behöver det. Hon är min bästa vän.



Fantomsmärtor

.

Fått ytterligare några nya preparat för min "arma" kropp.
Det är kallt blött och regn, så mina Krantz Challange drömmar gick nog i stöpet.

Jag ska nog bara sitta inne, inlindad i en filt och kolla på någon halvkass film idag.
Känns inte det här som en söndag så säg?


Come and rest your thoughts with me

Kvällen, är en lugn kväll. Sitter och skriver och skriver, fingrarna blöder. Men jag tror det går ganska bra. På den här nya låten. Kanske kanske det kommer en inspelning framöver.

Imorgon hoppas jag på fint väder och Krantz Challange i Sundsvall! Det vore ett totally awesome sätt att spendera morgondagen på.

And remember,
You will always be the object off my kindness.

Lyssnar du på mina ord?

Du behöver något banbrytande.

Patetiskt poetiskt

Ta mig till något vackert. Ur misär. Ge mig något nytt, något fantastiskt..

Jag ska gå och forma mina idér till något nu.
En låt. Bild eller ett ögonblick.
Jag vet inte ännu.

Men ingen kan egentligen ge mig någonting.
sÅ LåT MIg va, DEt hÄr äR MiTt kAoS.

Det här känns patetiskt poetiskt.

Oh you better slow down

Spöregn. Jag kan inte bestämma mig om jag tycker det är mysigt eller om jag bara vill krypa ihop och dö ännu mera?


Frånvaro är tom och meningslös

Men det är ok att få vara ensam ibland.

Människor som man älskar, över allt annat.
Att förlora dem är fruktansvärt.
Och livet.

Det regnar och jag känner mig lite tungsint, ja.
Ibland är en dröm det där som kan förstöra en hel dag.
Ibland, är det det finaste vi har.

Jag skar mig i fallet men jag läkte mina sår medans jag föll.



L i e

Ingenting är så självklart att man ska ta det för givet.

Det är en ledig Torsdagmorgon. Jag vaknar som beräknat tidigare än Tove och Hanna som sov över här.
Jag ska nog åka hem idag. Jag tror det ska bli skönt. Jag vill slippa allt. Slippa se allt. Jag vill, bara vara och må bra och inte sitta ensam i min lägenhet och skapa mitt beteende till en .. Ond cirkel?

"När jag var liten då brukade jag öva på att fläta, på pappa!"

Bra kväll har vi framöver.

Grilla med mina finaste vänner.
Tack gud att ni finns.


Nyckeln till bättre mående


Vartifrån härstammar egentligen den här mänskliga nedstämdheten ifrån?
Den bara är där, som ett virus. Som en väldig tystnad.
Kroppen är förvriden. Det gör ont i själen, nästan nedbruten.
Nedmonterad kanske?

Inatt låg jag och drömde, och jag behöver inte röra mig alls för att färdas tusentals mil och år. Det var ljust och sagoligt. Vackert, precis innan det blev mörkt. Mörkt och låt oss säga inte-så-vackert.
Sedan vaknade jag, kallsvettig och rivmärken över hela armarna.
Jag gillar inte såna här nätter.

Det är grått(blått) ute. Jag antar att sommaren är här.
Gillar min skugga litegrann. Den är ganska lång och fin.

Skyltfönster och speglar är det värre med.

Måste gå till skolan, och ha nationella prov.
Och försöka fokusera.
Det ordnar sig nog iallafall! Det var ju bara på låtsas ändå,
..tror jag.

O.k


Jag har gömt mig ifrån allt anvar.
Jag borde ha börjat plugga. För längesedan.

Är inte det här. Men om det vore, så skulle det nog ha varit en fin utsikt.

Döden är en saga i andras munnar.

Innan. Jag. Dör.

Jag har så många fina tankar i huvudet. Ganska många fula och gråa också. Men mest fina, för jag vill inte tänka på det gråa. Det är liksom nästan borta någonstans ändå. För att jag låtit bli och tänka på det.
Men åter till mina fina tankar.

Om jag ändå kunde skicka dem till någon. Vem ska jag adressera dem till då?
Till dig kanske? Och dig. Dig, dig och till dig också.
Ja varför inte till er allihopa?

Allihopa förtjänar en fin tanke. Trots att jag fortfarande är ganska vissen och grå. Men det får mig att känna mig så mycket bättre om jag sänder mina fina tankar till er.

Sorg-lycka.
Lycko-sorg.





I huvudet på...dig?

Glöm inte de färgglada kläderna.
När du börjar använda allt för mycket svart.

Sjungit idag. Länge, väldigt länge. Så länge och så mycket så att man blev alldeles svimfärdig. Men härligt är det!
Undrar just om min mamma som befinner sig i staden tänker komma förbi och säga hej och krama om mig lite? Det vore lite trevligt.

Jag är både på riktigt och på låtsas.
Allting är.

No matter what

If you told me to cry for you I could.
If you told me to die for you I would.

Du vet alltid vart du kan hitta mig. Och jag lyssnar gärna.
Jag kommer alltid att finnas här.
Kära Du.

Everybody's wounded

Shyssta grannar jag har. En man satt och stirrade in genom fönstret när jag springer runt här utan kläder och är nyduschad. Ska nog skaffa ett stetoskop och ge igen! Du ska få se! Creep.



Mjuka, fina ord

Sedan blir jag sådär trött.
Inte alls härlig eller vacker.
Bara väldigt t-r-ö-t-t.

Allt är ganska bra. Det är lite kallt. Men det är ju precis som vanligt.
Min sista uns av bitterhet håller på att försvinna.
Lättande.


Another day, we'll make it clear

Idag har jag varit lite för duktig på att handa. Jag brukar vara ganska dålig på det.
Men idag har jag minsan bränt 800 spänn på cirka 1 timme. Jävla nödvändigheter som strumpor och underkläder. Om vi levde i ett nudistsamhälle hade inte detta varit något problem!
Nä, jag köpte en ny väska också. Min höll faktiskt på att rasa sönder helt.

Kom hem. Upptäckte nya fina dörrmattor och en vattenkokare.
Sedan en väldig massa mat i kylskåpet och glass i frysen.
Jag tror jag ska låna ut min lägenhet lite oftare... Tack mor och Tony.

Förövrigt har jag inte gjort någonting idag. Inga lektioner iallafall.
Har haft sånglektion med Anders. Det var kul.
Vi ska sjunga imorgon igen.

Nu blir det Mark Knopfler och dansa runt lite som en loonatic, sådär som man bara gör när ingen ser på!

Tillit

Angående det förra inlägget.

Nej, anonym.
Jag har inte tillit. Inte till någon faktiskt.
Inte till 100 % i alla fall.
Jag har alltid haft väldigt svårt att lita fullt på människor.

Som svar på din fråga. Jag tyckte jag var snäll som besvarade den.


Pokémon var mycket bättre när vi var ung. Har jag kommit fram till ikväll.
Jag har läst om hur Skalman blev rånad.
Kollat på Nicke Nyfiken.
Med min lillebror alltså.

Det var mysigt och de smartaste taxarna är alltid de mest missförstådda.

Time will get you by

En dag.

Vill jag ha tillit.

omkring krig och en kindpuss


Jag förstår jag också att man måste ge upp en del saker, saker som var det bästa och kanske ibland de sämsta.
Därför man kanske inte är så stark? Det förgör en.
Förhör dig. Och det kanske till och med förstör (dig).
Förstör och tar död på det där sista lilla eventuella hopp man har.

Vi är bara vi. Du är du. Jag är jag.
Himmel, helvete och människor.
Bara sådana.. Känsliga, simpla men väldigt komplicerade människor.

Går sönder ibland, tappar allt. Allt som vi ville tro på.
Men imorgon lägger vi det här i en fin liten ask, en med röda blommor på.
Och tänker på det fina igen.

Det är ju ingen mening att hänga läpp.
Så nu ska jag gå och hänga tvätt istället
(haha väldigt klyftigt!)


Didn't I told you?

Lite oförstående, jag vet inte varför jag kan minnas alla mina drömmar nu. Alla, varenda en.
varje liten detalj. Nåväl du var åtminstone utbytt inatt.
Usch, utbytt, vilket fult ord.
Så är ju lite jag också. Utbytt alltså.

Jag vill sjunga, högt och med allihopa.
Vill du vara min vän?
Du?

♪ ♫ ...

INSPIRATIONEN BARA FLÖDAR. JAG GRÅTER NÄSTAN AV LYCKA TROR JAG.

Fort fort fort, skriver skriver skriver, spelar spelar spelar
och sjunger sjunger sjunger ännu mera!

Ljuva lycka!
Jag älskar dig nattliga inspiration ♥

First we take Manhattan

Mysigare kväll med grillning och musik.
Kollat på gamla filmer sen vi var små, jag och mirja, min bror och alla andra. Vi var ganska charmiga då. Vi tog exempelvis pappas öl och lekte "tuffingar" och badade näck och skrek "HOT STUFF".

Film nu kanske, alldeles själv. Ganska trist egentligen .. Att titta själv alltså.

Hela världen förstår nog att du är världsbäst.
Inte som mig, men vi är lite lika. Fast du är bättre.
Men jag klarar nog kanske det här. Eller nej, jag ska klara det här.
Inte för att jag är särskilt stark eller så, men jag är
e-n-v-i-s!


Then we take Berlin!


HAHA

Apropå Toves fina turban........


Stylish!

Turban

Jag vet det innebär att vänta. Det gör jag, varje dag, varje natt.
I väldigt många dagar, nätter. Men jag tänker inte vänta på dig i 200 år.
Men jag går sönder varje gång jag drömmer om dig, och måste vakna.


Tove har sovit över i natt. Vi har myst, spelat gitarr och sjungit och kollat på BERT! Sweet awesomeness. Nu har hon en turban på huvudet och vi ska gå ner på hammarn och köpa glass i det fina vädret.
Bra dag! Det är det här!

Fredag

Har bestämt cykeldejt med Ida om 23 minuter.
Jag är inte klar här hemma. Men jag tar mig ändå tiden att sätta mig och kolla facebook och skriva ett inte så väldigt fint blogginlägg. Men sån är jag, tydligen.

Mera musik idag, sedan ska jag åka hem. Hem. Hem.
Hem låter konstigt. Jag har ganska många hem. Jag vet inte riktigt vilket jag vill kalla för hem.
Inte är det här i alla fall! Men samtidigt.. Hem... Det kan ju knappast vara i "The republic of inkompetens" Som min kära vän Elin kallar byn.

Näe. Jag får fundera på det där ja.

Måste köpa en killparfym.

Och spruta på kudden tror jag. (Ja, Tove jag överväger nästan att göra det.)

Var mysigt ikväll hos Johnson. Jag och Ida gick hem, Vi gick nog ganska många omvägar och hade oss men vi kom fram till Frösön i alla fall till slut.

Death is just a feeling! God natt.

Obehag


Bort.
Dit vill jag.

They all died.

When you went away.
Blommorna.

Halv bra dålig jätte bra dag. Om ni blev klok utav det.
Haft kör idag också. Trodde aldrig att en barnlåt som "Gubben Noah" kunde vara så komplicerad.

Ikväll ska jag åka till tvillingarna Johnson och mysa lite.
Det blir väl trevligt!

Men du.
Är det inte nästan lite fantastiskt?

What if

it's never that I am waiting for.

Antal timmar sömn inatt: 0
Ibland(okej, ganska så ofta) så förstår jag verkligen inte på mig själv.
Jag antar att det bara är att bita ihop. Och sluta gnälla så mycket.

Det är fint väder. Jag ska gå in till skolan snart tror jag. Har musik idag.
Det borde bli en ganska bra dag iallafall. Jag tror det!
Eller.
Jag hoppas.
Det.




Please, sing with me.

Jag önskar att mina steg framåt var lite längre.
Det hade varit enklare.
Dina skor i hallen är fortfarande borta. Fasten de känns som de nyss var där. Jag måste klippa sönder de där bilderna, som får mig förvirrad. Över verklighet och fantasi.

Se? Mjuka ord. Framför de hårda som jag egentligen skulle vilja använda. Inte mot er alla såklart!

Men nog för att allt är upp och ner. Jag också. Så har jag faktiskt fått le idag!
Tack för det

Now that feels like a slap in the face.

Som en lögn, fasten du inte sagt ett knyst. Men är inte det lite samma sak?
Det är nog bara jag.

Ingenting kan hållas hemligt här.


Det luktade riktigt sommar när jag gick till skolan imorse, då det planterade blommor vid frösöbron.
Idag har jag även haft sånglektion för första gången på 3 månader (!!) Äntligen!
Ska sjunga "Nothing compares 2 U" på någon sångkonsert Tove nämnde (om jag inte fegar ur vill säga).

Nu ska jag lyssna på låtar och sjunga ännu mera!

Du drar upp min ilska varje gång.

Jag har mycket av ingenting att säga. Så jag säger ingenting.
Tomt.
Och och ordlöst.

Follow me in my rollercoster

Fick sovmorgon idag eftersom jag inte kan vara med på idrotten. Men ska snart gå till skolan och göra den delen av nationella jag inte gjorde igår.
Trots 3 timmar lång samhällslektion som sedan väntar så ska jag försöka göra det här en bra dag också.

Det är som att börja på kapitel 1 varje gång. Varje dag. Hela tiden.
Vart f-a-n är kapitel 2 någonstans?

Though trouble can feel like it's here to stay


När jag försvinner, vart tar jag då vägen?

Försöker lämna allt, mig. Samtidigt som jag sparar allt, mig.
Jag möter henne ibland, men hon är alltid lika rädd och skräckslagen för att berätta vad som finns där inne. Där innanför.
Komma bort, och komma hem skulle hon behöva.

Mina väldiga humörsvängar har ganska fina kontraster mot varandra.
Men jag hoppas på att harmonin kommer tillbaka. Som igår.
Igår var en ganska bra dag.

Närmare mig.
Jag sjunger med, högt.


Längtan efter något att ta på

och andetag, tunga och blir till is.

Det är sjukt vad det är upp och ner.
Upp och ner.
Upp & ner.
Ner och upp
Ner & upp
Ner.
Upp.
Ner.
Ner.
Ner.
Ännu mer.

ööh c-dur

Gick relativt bra på sjukhuset. Vet inte så mycket ännu.
Jag hoppas inte inte inte det blir ytterliggare operationer nu framöver. Då kommer jag skjuta någon om det händer, Ärligt! (är härligt...)


Jag väljer mjuka ord.

Fastän jag inte vill välja mjuka ord.
När jag är arg.

Nationella prov i engelska. Ja, halft iallafall.
Själv fick jag särbehandling efter halva. Jag gör resten imorgon.
Ska försöka göra klart lite svenska. Det vore ganska bra.
Somliga vandrar runt på skolan som vilsna själar och annars är det ganska tomt. Inga ettor(förutom jag själv) eller estettvåor. Då är det inte särskilt många över.

Klockan 1 ska jag stressa mig iväg på sjukhuset igen.
Återkommer om hur det gick senare antar jag.

Nu ska jag sluta med det här.
Inte att blogga alltså.
Men att, göra vad det nu än är som jag gör just nu. Det är bara konstigt dravel som ingen, inte ens jag förstår mig på.

Detta är inte idag.

Inte heller igår. Och inte den där dagen jag reste mig. Utan en helt vanlig kväll i Maj nudå.

10 fina blåmärken har helt random dykt upp på mina armar och ben, varför?


Det är mycket, för mycket.
Det handlar om att prata, för att sedan ångra varenda ord jag sagt.
Det handlar inte om att vara vän med sig själv, utan att bli vän med sig själv.
Det handlar om att ta plats, finnas.
Det handlar om att läka vad som finns under huden, det som bultar och vill ut.
Det handlar om att ge det tid. Det handlar om att laga sig själv.
Det är precis vad det handlar om.


Urringning skapar jordbävningar?

Nästan det mest komiska idag!

Dagen var inte alls så hemskt. Den var faktiskt ganska så bra.
Nationella engelska speaking delen gick kanon.
Gick och köpte nya skosnören efter det.

"Cyklade" hem med Ida. Som skulle skjutsa mig. Det slutade.. Sådär skulle jag påstå. Vi ramlade ett antal gånger. Korgen gick sönder. Vi försökte laga korgen. Den ramlade ner igen (x5 typ)

Så till slut såg det ut ungefär såhär!



Så det kan gå!
Ibland är man ju lite ball också.

En så stor vilja av att vilja leva,

men inte veta hur. Riktigt.

Jag har vänner som är helt super underbara och det känns så bra att träffas igen.
(Ja, jag har kommit över skräcken på skolan nu. Nu när jag träffat alla)
Så allt känns lite lättare. Lite enklare, att andas.

Började dagen med världensdrygasteochjagvillbaraskjutamigsjälv föreläsning.
Inte roligt.
Lunch. Gick ut och träffade Johan och André och skejtade på stortorget (hell yeah, jag vet jag är totally awesome som kan skejta.... eller inte) .

Börjar inte på ännu en timme. Försöker plugga, för det är galet mycket som ska vara klart denna vecka. Men det går inte så bra. Inte när facebook existerar. Eller bloggen ..... Känns ju så mycket mer givande att sitta här och skriva om ingenting istället för att läsa om Homeros och Aristofanes.

Jag kommer tillbaka. På riktigt nu.

Jag sitter på skolan. Vill faktiskt försvinna.
Eller bli lite osynlig åtminstone.

Ska det vara så svårt va?



Trots allt.

Vi finns. Jag finns. Jag andas. Jag drömmer.

Varsågod och drick upp min själ. Om imorgon är utan dig.
Då är jag inte säker på att imorgon är så mycket att ha.

Nä. fastän det känns så. Så ska jag sträcka på mig.
Försöka sova ut.
Träffa mina vänner imorgon.
Herregud jag saknar er. Och Johnson x2... Enough med Skåne.
Ni behövs härhärhär.


Sötnosar!
ha ha  ♥

Varje dag är viktig.

Varje dag innebär viktiga steg. Och jag försöker knyta ihop allt.
Knyta ihop de senaste veckorna, månaderna, kanske till och med året.
Stoppa ner det i fickan och låta det stanna där. För en stund.


Men!
You know what?
Det är freakin' KISS OM 41 DAGAR!


Fan, så jävla pepp!
Det kommer bli oslagbart.
Alldeles underbart.
Och allt detta kommer jag få dela med världens bästa kusin.
Helvette va kul vi kommer att ha! (förlåt för svärord)

P.s

Till anonym:
Det känns förövrigt bara bättre för stunden.
Annars kommer jag börja ljuga för er. Skulle du känt mig så skulle du veta att jag hatar att ljuga.

Ingen kan känna mig via den här bloggen. Helt omöjligt. Det är bara 1 sida av mig som syns. Jag är visst glad och possitiv. Jag brukar alltid vara possitiv, (okej förutom då jag har mina bitterfitt moments)

Men det har hänt ganska mycket. Mycket som är negativt den senaste tiden.
Det är klart att jag inte kan skriva att allt är frid och fröjd. Det skulle inte falla mig in. Men samtidigt kan jag verkligen inte skriva allt för ingående vad som hänt och händer för att ni ska förstå.
Det går inte.
Jag vet att det kommer att vända. Men jag måste få ur mig det här. Först.

...Ok?

Sunday, bloody Sunday

Blev en tur till stugan idag. Storm. Inte sådär jättemysigt som jag hade hoppats på.
Men mysigt iallafall. På något sätt.
Känner söndagsångesten kommer och kryper, det var ett tag sedan jag kände den.
Välkommen tillbaka käre (o)vän.
Förresten!
Anonym. Läs inte min blogg då? Det är ditt val.
Du vet inte ens hälften av vad som försigår.
Ingen gör.

Sound of silence

Jag behöver vara lite ensam.
Samtidigt klarar jag inte riktigt av ensamheten.

Det är det största dilemmat. Av alla just nu.
Eller nä. Det är nog inte det största trots allt. Men det är stort i alla fall.

Det är bara ganska (väldigt) svårt att vara j-a-g ibland (just nu).
Känner du också så? Att det inte är så lätt att vara d-u?
Egentligen, varför.. Minus och minus blir ju plus eller hur?
Det borde gå. Allt borde gå.

..Jag borde gå någon annanstans och fortsätta drömma och plåga mig själv.

The imaginarium of doctor parnassus


Har jag och syster kollat på nu.
Det var den mest random film jag någonsin har sett.
Men helklart sevärd om Heath Ledger, Johnny Depp och Jude Law är med.

Nu fryser jag ihjäl.
Hejdå

snöra om

Jag måste köpa nya skosnören till mina converse.
Andreas skärde av dom med kniv igår.

Vandrade hem ensam i regnet gjorde jag iallafall. Kokande av ilska.
Varför idioter? varför drar ni er hit? varför beter ni er som ni gör?
5åriga pojkar i behov av uppmärksamhet, ungefär.
Man skulle nästan ha slagit tillbaka.
Men inte ens det förtjänar ni.

Men lite glad är jag iallafall.
Glad över att April är över. Nu är det Maj.
Jag hatar April. April har varit en jättejättejättedum månad.
Jag hoppas att Maj är snällare.

Jag behöver ringa någon. Prata med någon. Men jag vill inte. Tror jag.
Jag vill ha någon som inte förstår sig på allt det här. Men förstår sig på.
Mig.

Ett ord

om denna valborg.

V ä r d e l ö s t !


RSS 2.0