I eat Kids

Jag läste några gamlare blogginlägg.
Jag var bara lycklig. Stark framför allt.
Då lovade jag mig själv att inte glömma m-i-g. Men jag har nog glömt och lämnat mig själv lite här och där faktiskt. Det har nog tärt mer än vad jag anat allt detta. Lite trasigare än jag trott.

Jag har tänkt säkert en miljon tankar.
Lite bortappad, så känner jag mig.
Jag brukar känna mig här och så nära. Men nu är jag borta, någonstans där ingen verkar hitta mig.

Ja, jag verka skriva när jag är freaked out.
Rädd och vill bli funnen igen.

Är inte livet livet så säg?
God Natt och Trevlig Kyss.

Förresten Tack Anonym nu vart jag lite visare även ikväll!