I ain't dead yet.

Men jag hatar att drömma om dig, ångestladdade drömmar.
För du är alltid värre motiv än mina värsta mardrömmar.
För när jag behöver dig som mest är du aldrig här.
Du kommer aldrig vara här.

Och att vakna ensam, utan de trygga armarna.
Då blir jag rädd för att somna om igen. Och ensamheten gör allt den kan för att strypa mig. Det är det som händer, varje natt.


Men låt oss dansa den här vägen, genom sorg och glädje.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0