Innan. Jag. Dör.

Jag har så många fina tankar i huvudet. Ganska många fula och gråa också. Men mest fina, för jag vill inte tänka på det gråa. Det är liksom nästan borta någonstans ändå. För att jag låtit bli och tänka på det.
Men åter till mina fina tankar.

Om jag ändå kunde skicka dem till någon. Vem ska jag adressera dem till då?
Till dig kanske? Och dig. Dig, dig och till dig också.
Ja varför inte till er allihopa?

Allihopa förtjänar en fin tanke. Trots att jag fortfarande är ganska vissen och grå. Men det får mig att känna mig så mycket bättre om jag sänder mina fina tankar till er.

Sorg-lycka.
Lycko-sorg.





Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0