It's a long way down to nothing

Varför sträcka på sig när det är mycket bekvämare att sjunka ihop som en hösäck.
Och bara vara, den hösäck man är.
Och varför inte bara ligga och stirra upp i taket? Det är ju sjukt underskattat!

Bradålig.
Jag känner mig som nåldyna just nu och skulle göra vad som helst för att få komma bort. Bara för en liten stund.
Därför står det  1-1 nu
Himmel och helvete.

Jag har stängt min dörr. Men vill lämna den lite på glänt. För att kunna få dig att le när det känns hopplöst. Le inifrån.
Och jag tror att du behöver det.

Du är den du söker.
Från och med du.
En seger i sanning. En seger behöver ju inte alltid vara kraftfull och märkbar ..eller hur?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0