I eat Kids

Vartifrån härstammar egentligen den här mänskliga nedstämdheten ifrån?
Den bara är där, som ett virus. Som en väldig tystnad.
Kroppen är förvriden. Det gör ont i själen, nästan nedbruten.
Nedmonterad kanske?

Inatt låg jag och drömde, och jag behöver inte röra mig alls för att färdas tusentals mil och år. Det var ljust och sagoligt. Vackert, precis innan det blev mörkt. Mörkt och låt oss säga inte-så-vackert.
Sedan vaknade jag, kallsvettig och rivmärken över hela armarna.
Jag gillar inte såna här nätter.

Det är grått(blått) ute. Jag antar att sommaren är här.
Gillar min skugga litegrann. Den är ganska lång och fin.

Skyltfönster och speglar är det värre med.

Måste gå till skolan, och ha nationella prov.
Och försöka fokusera.
Det ordnar sig nog iallafall! Det var ju bara på låtsas ändå,
..tror jag.