I eat Kids

Jag förstår jag också att man måste ge upp en del saker, saker som var det bästa och kanske ibland de sämsta.
Därför man kanske inte är så stark? Det förgör en.
Förhör dig. Och det kanske till och med förstör (dig).
Förstör och tar död på det där sista lilla eventuella hopp man har.

Vi är bara vi. Du är du. Jag är jag.
Himmel, helvete och människor.
Bara sådana.. Känsliga, simpla men väldigt komplicerade människor.

Går sönder ibland, tappar allt. Allt som vi ville tro på.
Men imorgon lägger vi det här i en fin liten ask, en med röda blommor på.
Och tänker på det fina igen.

Det är ju ingen mening att hänga läpp.
Så nu ska jag gå och hänga tvätt istället
(haha väldigt klyftigt!)