Please, sing with me.

Jag önskar att mina steg framåt var lite längre.
Det hade varit enklare.
Dina skor i hallen är fortfarande borta. Fasten de känns som de nyss var där. Jag måste klippa sönder de där bilderna, som får mig förvirrad. Över verklighet och fantasi.

Se? Mjuka ord. Framför de hårda som jag egentligen skulle vilja använda. Inte mot er alla såklart!

Men nog för att allt är upp och ner. Jag också. Så har jag faktiskt fått le idag!
Tack för det

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0