Though trouble can feel like it's here to stay


När jag försvinner, vart tar jag då vägen?

Försöker lämna allt, mig. Samtidigt som jag sparar allt, mig.
Jag möter henne ibland, men hon är alltid lika rädd och skräckslagen för att berätta vad som finns där inne. Där innanför.
Komma bort, och komma hem skulle hon behöva.

Mina väldiga humörsvängar har ganska fina kontraster mot varandra.
Men jag hoppas på att harmonin kommer tillbaka. Som igår.
Igår var en ganska bra dag.

Närmare mig.
Jag sjunger med, högt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0