I eat Kids

Det borde finnas en lyckligare version av mig när jag är ensam, men det gör inte det. Jag ligger och tänker upp drömscenarion i mitt huvud om och om igen. Som en film.
Som jag är stjärnan i.
Jag är stjärnan i filmen om mig, menar jag alltså.
Manusförfattare ressigör och allt sådant också.

Jag har kollat igenom bilder sen i somras och småler lite.
De är fina.
Mina vänner.

I somras.
Det är alltså höst nu..
Fast, jag har ju längtat efter färgerna på träden.