Om mitt hjärta slår

Både mina demoner & änglar lockar på mig.
De byter plats så ofta att jag oftast inte kan skilja på vem som är vem.


Jag har alltid längtat, drömt och svurit bakom stumma läppar.

Man tar ett litet steg bakåt ut ur den slutna cirkeln och helt plötsligt står man där, helt ovetande om hur man ska lyckas ta sig in igen.

Början och slut flätar sig in i varandra och fiender kommer från alla håll.


Inte menar väl ord mer än kyssar.

Inte var det varandra vi ville ha. Men vi dög.
Så länge vinet lekte i blodet.
 
 

När natten ännu inte har vänt.

Ni eller livet är inte skyldiga mig någonting. 
Jag fick livet, sedan får jag klara mig själv.  
Jag är van och innehaver förmågan att verka helt jävla orörd. 
 
Nattregnet är det enda som håller mig lugn ikväll. 
 

Det finns ett ljus som kommer via tanke och når min själ.

Så nu när sommaren tar sina sista andetag och hösten kryper nära finns du där. 
Berusar och bedövar allt ont och all sjuårsolycka i hela världen med dina kyssar. 
& Vi dansar. 
Med en arm om min midja för du mig rätt, håller mig stadigt kvar på jorden. 
 
När igår morgonljuset nuddade vid din bröstkorg slog våra hjärtan i takt. 
I samma andetag. 
Jag svär att tänja mitt ömtåliga hjärta till bristningsgränsen, för dig.
I tacksamhet ger jag dig mitt hjärta. 
 
Jag älskar dig. 
Tack för att du räddar mig, varje dag. 
 
 
 
 
 

Kära jag.

Varför kan jag inte bara vara som jag har diktat mig själv under alla dessa år?
Varför?

Sorgfri

Jag är glad att jag har mina ord att gömma mig bakom.
Där mina skavanker och fel inte syns lika tydligt.
Och mellan dina oskrivna rader tänker jag sitta. Alltid.
Spirande. Nyfiken.
Sorgfri.
 

Hämtar andan och plockar ihop mig själv.

Ibland slår det mig,
Att jag aldrig älskat mig själv så som du älskar mig.
I dina ögon är jag alltid någon.
 
 
 

Konturer skapar bilder men jag är fortfarande osynlig.

Du berör min själ.
Din beröring upphör aldrig.

Du är min hemliga utgång från det dom kallar verklighet. 
 

De inre malande kritiker som bara ekar.

Jag vet att jag varit här förut.
Vägen leder mig runt i cirklar. 
Och fastän jag finner ro här ibland så vet jag att den där känslan alltid kommer tillbaka.
Känslan av att inte hitta hem. 
 
Du måste ibland nöja dig med det du anser vara ofullständigt. 
Jag måste låta "jag" vara tillräckligt. 
 

Det är en längtan i mitt bröst.

En längtan efter något bekant och säkert, men så nytt och fängslande.
Att få värma mig i din famn.
Att mellan kyssarna få titta dig i ögonen och tänka:
Det är omöjligt att bli lyckligare än såhär.

Det är nästan så att det är omedvetet.
Att jag andas i lugn.


Jag andas dig.

Bara någon som du kan få mig att lita på livet.
Kanske låter jag dig till och med veta att du stryker döden från min lista.
 
 
 

Ibland händer det att ju fler ord du läser desto fler samlar du på dig.

Alla vandrar med tyngda tårar, förlorade liv och klippta vingar.
Med en oförmåga att känna och ta.
Vi pekar på folk med hela handen och talar om monster och igenkännande mönster.

En gång slängde han ut en lina, och jag dansade med.
Senare behövde jag inga fler. Jag svävade ändå.
Men senare låg han där, för full för att gå.
Han var maskerad ända in i döden.
-Men alltid vid liv.

Hans Berömda sista ord.


Känslor

Som för stunden vräker sig våldsamt tillbaka in i mig för att leka en omgång kurragömma.
Jag vill vråla ut från tårna.

Håller dig nära.
Håller dig hemlig.
Mitt älskade virvelhjärta.


Kyss mig

Varje gång som om det vore första & sista gången.

Du svarar enbart i andhämtning.


Måla rätt.

Jag föredrar stunder med korta ögonblick som ryms i ett enda famntag.
Stunder som får tiden att stanna.
Många gånger väljer jag att sudda ut människor.
Bort från min verklighet. Bara för att dom helt enkelt inte passar in i min världsbild.
 
& När livet präglar hela min värld stannar jag bara upp och målar över,
Målar om.
Men sanningen är bara att vissa saker i livet kan man redigera.
Andra inte.
 
 

Förhandlar med mig själv om min acceptans.

"Du borde veta att du är vacker, innan det är för sent".
 
Men rör vid mig. 
Rör vid mig som om jag vore din sista seger. 
 

RSS 2.0