Förbannade fält

Mardrömar i all oändlighet.
Kändes det som inatt iallafall.

En klapp på axeln för att jag överlevde natten. Ibland känns det verkligen som världens undergång och jag vill bara krypa ihop och gråta.
Men nu är det dag igen.
Skön-t.

Också vill jag vara fin, ha klänning och måla tånaglarna. Ointressant med t-shirt tycker jag. Också vill jag att Mirja kommer hit. Typ, nu?


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0