Hjärtat i handen

Poesi och meningslöst smetigt kladd.
Jag har massvis att skriva. Men risken finns att jag kommer låta som en papegoja. Eller en vinylskiva från -78 som hakat upp sig.

Så jag väntar med det.
Kanske.
Eller?

När ytan spricker, där finns vi.
Rena och sanna.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0