Ursäkta fördröjningen.

Men jag är tillbaka. Fullt frisk!
Nästan.

Varför jag inte har uppdaterat? Säg mig det, jag drog till Lycksele i fredags och kollade på fina bilar.
Jag har läst mer än hälften av en hemsk bok.
Jag har mått väldigt illa. Haft väldigt ont i magen och överallt.
Tänkt dåligt om j-a-g et. Mamma sa fina ord till mig. De hjälpte.
Jag har saknat världens vackraste människa.
Jag saknar honom fortfarande.

Jag vill visa er,  h e n n e. 
Hon är skör och stark om vartannat. Det känns bitterljuvt på något sätt.
Att jag kan spela bra och le ganska brett, när jag bara vill gråta. Jag kan.
Jag också. Det är någonting man lär sig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0