Det är inte alltid logiskt.
Jag har glömt hur man är. Hur man gör. Jag är håglöst uttråkad, loj. Det är ett sting av obehag som växer med magkramperna vid tanken på livet och skolan just nu.
Livet som är livet. Ingenting mer.
Vid tanken på mig, som är mig. Ingenting annat.
Den här meningslösheten förbittrar mig och jag är förtvivlad. Jag vill be om ursäkt, men det finns inte mycket att ursäkta.
Och om jag hade haft det så hade jag kunnat försöka förbättra mig.
Men nu är allt bara tomt.
Livet som är livet. Ingenting mer.
Vid tanken på mig, som är mig. Ingenting annat.
Den här meningslösheten förbittrar mig och jag är förtvivlad. Jag vill be om ursäkt, men det finns inte mycket att ursäkta.
Och om jag hade haft det så hade jag kunnat försöka förbättra mig.
Men nu är allt bara tomt.
Kommentarer
Trackback
