Vad är djupt, som saknad?

Jag förstår inte. Kan det vara vintermörkret, järnbrist eller vad?
Jag är så trött. Hela tiden. Mina ögon svider och hela kroppen värker. Jag är uttorkad och blek. Klockan 7 på kvällen känns som 4 på morgonen och tvärt om. Tiden är ur led.
Precis som jag.

Jag känner mig cynisk och spänd som ett gummiband.
Alltid på min vakt och redo att örfila någon.
Bitter som en glädjedödare.

Inte ens vintern kan frysa ihjäl.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0