Jag är inte alls opåverkad.

Skriker,
Av längtan efter att få träffa den enda person som någonsin känts sann i mitt liv. Lycklig och rädd om vartannat på insidan. Han är sån.
Han är randig där inne och påminner mig, om den person jag skulle vilja vara. För få påverkar mig som han. Och om det är någons själ som är vacker,
Så är det hans.

Inga hemliga ingredienser, bara han.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0