Det bästa i livet har inget pris.

Jag är hemma nu.

I en svindlande vacker värld. Himlen är blå och löven på träden lyser så gnistrande gröna. På sommaren är färgerna mycket finare, friskare.
Ljumma vindar som omfamnar och sol som kysser mina kinder,
så att det får svida lite.

Varma sommarkvällar med längtan efter dig. Eller efter dina lite småkyliga handflatar på mitt ryggslut, mina fingertoppar vill smyga över ditt bröst.

Nätter då vi två förenas.
Jag ska lagra dem i mitt blod. Det ska jag.

Sedan öppnade jag ögonen och tittade ut: grått och tråkigt.
Det var ju dumt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0