I eat Kids

Jag kom hem, till ingen alls.
Då får man tycka lite synd om sig själv.
Trodde jag, men min bror kom hem, sa hej, och gick och la sig.
Så lika ensam var jag ändå.

Det är lite nattregn här och plötsligt från ingenstans kände jag mig lite vemodig och börjar undra vad som är fel. Jag stod nyss högst upp på ett berg, stark och skrek av lycka.

Öppna fönstret och höra smattrande regn.
Tänker.
Att det är bara jag som kan känna regnet mot min kind.
Eller, se det jag ser.
Eller känna smaken som möter min mun.

Samma gäller för dig.

Med det går över, precis som ett väder.
Du är alltid lika vacker, i regn som i solsken.

Kyss och kram, vi hörs när jag vaknar upp igen!