I eat Kids

Såhär på morgonkvisten då alla redan somnat, ligger jag och filosoferar för mig själv (och med det menar jag att jag ligger i sängen och bloggar och funderar över världens alla små knepiga ting.)

Funderar över konsten att "ge och ta". Om besvikelse när man ställt upp för någon, försvarat, förklarat och fixat. och att sedan inte få det återgäldat, när man bett om något tillbaka.

Om situationer då man får höra hundra positiva saker om sig själv, och så en negativ grej. Det enda man då kan komma ihåg då är den där negativa saken. Det är den som fastnar i själen som en vass glasbit.
Varför är det så mycket lättare att tro allt som är negativt?

Men just nu känner jag mig allt annat än inspirerad eller inspirerande.
Ungefär som en av de vissna blommor i häcken här utanför, den har också sett
bättre dagar.
Precis som, Du&Jag.


Undanflykter. Nog är det märkligt ändå.