va fan. dumma självkänsla.

Ja. Det var ju intressant. Avigt. Och inte riktigt som jag trodde?
Jag gjorde något jag inte borde ha gjort.
Retat upp mig själv. Istället för att släppa det.
Dumt.

Jag har en bekännelse också.
Jag äter inte barn. På riktigt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0