-2 + -1

Vrider och vänder och ser inte hur dumt det är.

Svärtar ner och skuldbelägger.
Hade jag sagt förlåt?
Hade jag önskat dig gott?

Men din ödmjukhet lät mig ta hand om alla dina hemliga besvär.
Och kapitulerar gör vi, i ljusets sken.

När är samvetet nöjd?
Jag är aldrig nöjd.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0