Jag kräver ingenting.

Jag blir brännskadad av alla bomber som du släpper i mitt knä.
Slår som knock-outer.
Lämnar mig skadad och knäckt.
Trasig och trampad på.

Men jag kan också resa mig upp igen.
Hur jagad.
Förnedrad.
Eller ignorerad jag än känner mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0