Poesi utan mening.
Allt jag någonsin tänkt finns nedskrivet. Ändå sitter jag alltid och trycker fram några sista ord. Jag vill fortfarande känna mig ny och frisk. Men egentligen är jag trött och utmattad. Även tankarna måste få vila.
Det blir bara märkligt och pretansköst svammel.
Det blir poesi utan mening.
Som att titta ner i en önskebrunn och bara önska sig pengarna som ligger där på botten.
Det blir bara märkligt och pretansköst svammel.
Det blir poesi utan mening.
Som att titta ner i en önskebrunn och bara önska sig pengarna som ligger där på botten.
Kommentarer
Trackback
