You love everything about me, that hurts.

När jag tror att jag ska dö.
När smärtan är överallt & samtidigt och bara ligger och pressar mig till det yttersta.
Då jag faller på knä och ber om nåd.
Då kanske den klingar av. En liten stund.

Men kvar står jag. I något som kanske är
Ännu värre.

Är man en dåre för att man låter starka främlingsarmar dra en upp igen?
Är det dårskap?
För ensam är så jävla svag.




Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0