Alla känslor bär ditt namn.

Tomma blad.
Fyllda.
Men meningslöst.

Och ibland suger du ur allt.
All energi och lämnar ingenting kvar.
Och sen ältar du och tycker synd om dig själv.
Jag har svårt för det.

Fast jag skulle också vilja ha mindre ont.
Ibland.

Stig in.
Och stanna kvar.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0