Det enda vi verkligen vill ha är kärlekens förvirrade lycka.

Svävar. Sakta. Beskådar.
Hela världen uppifrån min luftballong.
Men bara inatt.

Jag lägger ner hela min själ i varje känsla.
Det är nog ingenting att vara stolt över.
Att bryta mer gränser, vara högljudd och ta mera plats. Måla läpparna röda och hata mindre.
Det är att våga, att vara stolt över.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0