You are my sweetest down-fall.

Sitter i Brunflo och har försökt repa inför morgondagen med Fredrik och hans lillebror men min röst vill inte riktigt sammarbeta. Och jag blir arg. Så jag lyssnar på fina låtar och sörjer lite.

Det är inte bara rösten som är trasig. Jag orkar knappt stå på mina ben. Jag orkar inte le.
Det är väl tur att jag har en fin pojke som så gärna kramar om mig när det är så. Du är så fin älskade Fredrik.




I loved you first.



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0