I eat Kids

Jag är barfot, och grönögd.
Jag lindas ofta in i mina egna drömmar och tumlar runt där några varv.
Luften är så klar att den nästan går att dricka. Allt går i takt med tiden.
Allt är precis som vanligt, som det inte ska vara.
Jag blir ersatt av en lång vacker gestalt som tyr sig kunna spela rollen som mig,
i mitt liv bättre än, jag.
Jag går alltid på samma gamla gata, varje dag. 
Kastar alltid en kritisk blick mot skyltfönstret när jag går förbi.
Varje gång blir jag påmind om min dåliga hållning,
Eller att mitt skosnöre har gått upp igen. Kanske om något annat förfärligt.
Men inte idag.

Förlåt mamma. Du har alltid rätt.

Såklart. Vad är annars mammor till för?