I eat Kids

Jag sätter mig upp i sängen och säger: Nej! Jag somnar om.
Och så gjorde jag det.

Han gör inte det lilla han kan för att rädda sig själv, han störtar ner mot avgrunden. Han måste klamra sig fast vid något materiellt. Själv är jag medveten om att det är likadant för mig.

Nog svamlat.
Men nu måste jag faktiskt pallra mig till skolan och skriva klart vår fina barnlåt vi började på igår. Den är mysig ska ni veta.