I eat Kids

If you only knew, my mind is full of razors

Alltså. Jag borde ju skriva något, 
Något riktigt.
Något som får mina läsare att oh-a och åh-a! 
Men ibland är jag bara inte jag. Jag är ingen. 
Då är det varken roligt eller möjligt att skriva något bra. 

Jag försöker bara att inte vara rädd. För det är det jag är, 
Hela tiden. 
Rädd för vad som tas ifrån mig och för vad som vänds upp och ner.
Hela tiden.
Och jag känner ju mig. Det är hon jag är mest rädd för. 



I know I've been bitter,
I've been jaded.
I'm alone.