It's true, I was made for you

Spelningen igår gick rätt okej faktiskt. Dock kan jag knappt prata idag.

Tillbaka på Frösön. Trött, slut och eländig.
Ömklig och ynklig och urusel.
Och jag har jätteont i magen.

Och jag är led på den spända fientligheten. Men den kommer aldrig släppa.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0