javisst, jag kan vara min egen
men egentligen så finns jag nog inte.
Jag vill skriva någonting, nytt.
Något som ingen annan kan. Någonting som finns, syns och blöder.
Något som bara går sönder, och alla vänder sig om och tittar på det. Bara för att det ser så sjukt och annorlunda ut.
Jag vet mina ord långt innan jag skriver dom, och jag ställer mig alltid inför samma blottande känsla när jag skriver. Men likt att stå på scen så ger det en bra känsla.
Stirrande blickar medans melodiska toner framförs, ibland sjunger hon bara falskt, men det är inte hennes fel att orden i sig betyder nånting mer än vad rösten låter.
Nu pratar damen om sig själv i tredje person igen.
Jag vill skriva någonting, nytt.
Något som ingen annan kan. Någonting som finns, syns och blöder.
Något som bara går sönder, och alla vänder sig om och tittar på det. Bara för att det ser så sjukt och annorlunda ut.
Jag vet mina ord långt innan jag skriver dom, och jag ställer mig alltid inför samma blottande känsla när jag skriver. Men likt att stå på scen så ger det en bra känsla.
Stirrande blickar medans melodiska toner framförs, ibland sjunger hon bara falskt, men det är inte hennes fel att orden i sig betyder nånting mer än vad rösten låter.
Nu pratar damen om sig själv i tredje person igen.
Kommentarer
Trackback
