Kysser dig.

På natten då orden göms och glöms. Kysser igenom dina tjocka murar.
In på livet och in på döden. Kysser din ångest.
Glädje.
Sorg.
Längtan.
Kysser dig överallt älskling.

Men ibland,
Bara ibland (när det är hormonerna som talar) så känns allt som en mardrömsliknande dvala. Jag skakar när jag ser drömmen, ögonblicket i händerna. Och jag vänder bort mitt ansikte från vimlet.
Söker tystnad. Som övertalar mig.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0