Svår, gör mig mer övertygad.

Jag skrev något men ångrade mig.

Jag har ont i kroppen och orkar inget annat än att bara gå och lägga mig och vänta på bättre tider.

Vemodet har suttit alldeles för länge vid köksbordet och stirrat ut genom fönstret. På förbipasserande människor, på fotbollsjäntor som är påväg till träning. På barn som lekt tafatt vid gungorna och föräldrar som gjort åkerbrasa för att hålla värmen.

Det bara är så.
Och jag vill inte prata om det. Så fråga inte.
Fast, det skulle du nog aldrig gjort i vilket fall.

God natt.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0