I eat Kids

Kom på att jag hade tvättid idag och lämnade de spelglada pojkarna i metal-källaren för att ösa ner sig lite mer.

Tänkte (som vanligt) väldigt mycket påvägen.
Från början hoppades jag mest på att bli träffad av bilen. Funderade på vilka rubriker jag skulle skapa om bron rasade ner på mig och alla imorgon fick läsa om den unga kvinnan som klämdes till döds.
På Frösön, just det.

Jag lyssnade på den där halvtaskiga låten jag någon gång talat illa om. Bara just därför att jag inte orkade byta till något bättre. Halvvägs in i låten så upptäcker jag den lilla charm som finns i låten. Jag har ju faktiskt tyckt om den förut, någon gång. Kanske en gång.
Men det var en bra gång.
Nu med.

Efter ett tag blev allting bättre.
Bilen stannade.
För det vore ju förfärligt att repa lacken på en sån fin bil.