Arg och frustrerad en vanlig söndagmorgon.

Alla trampar på, som vanligt.
Jag vet inte ens längre vem jag ska vara arg på.
På dom som inte lyssnar? Eller på de idiotiska infantila korkade jävlarna?
Eller på mig själv som tillåter mig att skriva såhär?

Varför?
Jag vet inte. Kanske är det för att jag är lite ensam och tvär såhär på söndagsmorgonen.

Men frustrationen ligger alltid där under och äter upp mig långtsamt.
*Låtsas att det regnar och ler en stund*

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0