Du sprang rakt in i mina ensamma väggar.

Mina byggnader rasar.
Jag känner hur de viskar under min hud.
Om jag kunde, skulle jag ge tills jag inte längre fanns.
-
Det är oväder inombords.
-

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0