Vill inte drabba.

Boken vilar i händer. Hundratals sköra blad.
Nedvikta hörn. Så många nedvikta hörn.
Den tycks inte hjälpa särskilt mycket, jag är fortfarande jag. Evigt svag och orolig för fel saker.
Rastlös och gömmer mig ifrån livskarusellen.
Jag gör fortfarande motstånd mot mig själv.
I mina tankar så är du alltid längre än mig. Samtidigt tycks du vara drabbad av mig. Jag vill inte drabba.
Bara finnas.
-


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0