Det är inte lätt att va svår när man inte förstår
Hur mycket jag än tycker att jag har raserat muren.
Så finns det ändå alltid en bit kvar, som står mellan oss.
En bit av muren som jag byggde upp i rädsla.
I rädsla för de outtryckta orden.
De tysta smekningarna.
Den undrande blicken och den elektriska stöt som for genom våra hjärtan.
Ändå trevade vi. Från olika håll.
Men en del av muren kommer nog alltid stå där.
Bara ifall att.
Kommentarer
Trackback
